Ny bok: Frihet och konsumtion

Kooperationens idé är en kamp för friheten. Den tidiga arbetarklassens förslavning var kanske mest synlig i förhållandet till sin lokala handlare. Som regel var det en brukshandel som med monopol och krediter kedjade fast arbetaren till livslång beroendeställning. Det fanns alltid en obetald räkning, det fanns inga alternativ, det fanns ingen möjlighet att flytta eftersom krediten förföljde dig. Nu fyller kooperationen i Malmfälten 100 år och jubilerar med en skrift om detta. En påkostad och stolt bok, ganska lik det som för länge sedan kallades bokfilm, väldigt rikt illustrerad. Medborgarperspektivet är mycket tydligt i Konsums barndom, "Rörelsen är icke och vill icke bli en förmyndare över människorna. Den vill i stället uppfostra dem till fullmyndiga individer, som förmå handla på eget ansvar". Raderna kan verka överraskande, med tanke på den demoniserande kritik hela arbetarrörelsen fått långt efter att citatet formulerades, 1910. En kritik som nästan alltid gått ut på att man skapat ett förmyndarsamhälle, storebrorsaktigt och passiviserande. Pionjäråren var uppbyggliga och tankeskolande. Biografföreställningar visade propagandafilmer med titlar som De vises sten eller En ung mans väg. Tanken kommer först, strax intill kommer handlingen, rättvisa villkor, låga priser. Friheten att konsumera, men inte som en slav, utan som en medborgare. Och kontrollen var noggrann, ett fantastiskt brev i faksimil visar hur polismyndigheten i Malmberget inspekterat en låda apelsiner med hygienisk stränghet, och det var ingen bra sändning "man fick verkligen söka för att finna en fullgod frukt". Åtskilligt kan man lära av denna historieundervisning. Förmågan att uppträda värdigt och självorganiserande, viljan att vägra slavmentaliteten, den rationella förmågan att finna utvägar i kärv fattigdom och nybyggarslit. "Kravet på bättre hygien och kvalité var orsaken till att kvinnorna i Kiruna och Malmberget startade kooperativa mjölkföreningar" läser jag under en bildtext. Det var ett storstilat projekt, kanske inte särskilt levande berättat. Men fantastiskt illustrerat med dokument och fotografier som lockar fram det enkla och mänskliga i denna verksamhet. Vår tids grisiga överkonsumism är ett sunkigt livstillstånd, men även handel och konsumtion kan ske på ett värdigt sätt. Genom att inte jämt söka vinstmaximering får människan större spelrum, inte sällan gick kvinnorna i täten för de konsumentkooperativa initiativen. Och genom en sträng skepsis mot kreditens synd och skuldbördans visshet. Som envar förstår är dessa lärdomar sedan länge fullständigt bortglömda. I tidningen läser jag i skrivande stund att Domus i Kiruna läggs ner till midsommar; bristande lönsamhet. Skulle lärdomarna av kooperationen någon gång uppväckas skulle fördömandet bli unisont, vad vore näringslivet utan lån och kredit? Vad vore hela systemet, och själva människan? Fri?!?