Ny bok: Ett vänligt hån mot klassikern

Lars Mikael Raattamaa Svensk dikt Modernista Lars Mikael Raattamaa har lyckats med årets författarbedrift. Att ge ut en diktsamling som både roar och förargar och dessutom säljer som smör. Motläsning av svensk diktskatt, står det i följebrevet när boken når mig, kraftigt försenad eftersom första upplagan genast såldes slut. Själva bokbandet signalerar gäckeri och vänligt hån, om nu sådant finnes. Titeln Svensk dikt tryckt i brandgult sammet, snitten förgyllda, inlagan gultonad, försättspapper som tagna ur en provbok från 1890, broderade blommor, små och ljufva. Så följer en räcka dikter av det som kunde varit svensk kanon. Klassiker som Boye, Stagnelius, Ferlin, Lindegren och Tranströmer och andra storheter som får finna sig i att bli hårt omknådade och förvanskade. Men hela tiden synnerligen gladlynt utfört och i stämningen märks en stor uppskattning och kärlekt till förlagorna. Tilltaget har så till den milda grad upprört det man kan kalla kulturkonservativa kritiker att de tappat andan av förtrytelse. Varpå de kulturradikala fått så mycket mer syre att jubla av. Läs Expressen och SvD mot Aftonbladet och DN. Ibland är det nödvändigt med kulturkonservatism. Med en bevarande inställning till storböckerna och stortankarna, utan vilka vi inte kan orientera oss. Må vara att jordklotet vickar lite hit och dit under årmiljonerna, det är ändå bra att skilja väderstrecken åt. Må vara att klassiker inte har evigt liv, den som inga läser får ett grunt förstånd för allt vad samtiden bär. Kulturradikalism är lika viktig, den står för rörelsen, nyfikenheten, överraskningen. Och utan existensen av klassiker vore Raattamaas dikt otänkbar. Raattamaa är oförskämd och kul. Den roligaste av hans dikter handlar om en hälsingsk folkhjälte och hans sång, betitlad Flottarkärlek. Eventuellt har Håkan Lindh gjort originalet som nu transkriberats till algoritmer, en matematisk instruktions- eller procedurterm. Håll i er: ?A f (Norderås) skiljetnervidBerg : ((((jag + ung) ? (flottare + färg)) ? längesen) torp, byar, , n+1) famn = (jäntor vax) vän? Här monterar Raattamaa ner en folklig landsplåga med Snoddas till matematisk formel och det tycks gå an, den höga kritiken har intet haft att invända. Värre blir det när han skojar med Lenngren och rationaliserar vokalljuden till ett och detsamma: ?Jag mans dan ljafva tadan,/ Jag mans dan sam a gar, / Da askaldan ach fradan ? Då är det inte roligt alls, utan ett övergrepp. Men visst är det också roligt och ? småfånigt. Och Lenngren tål det. Han gör Sonnevis Vietnamdikt till hexameter och Stagnelius Till förruttnelsen blir språkmaterialistiska klossar. Konstigt nog fungerar det ganska bra i bägge fallen. De synnerligen seriösa får ursäkta, när det blir så där tvärallvarligt så ska man fnissa till, söka ögonkontakt med någon likasinnad och skicka skälmarnas fräcka lappar till varandra. En går till Raattamaa, en annan går till Povel Ramel, en tredje till Tage Danielsson. Alls ingen går till de kulturkonservativa en sådan gång, förty de bränner vaxljus i templet till de dödas minne och vet alls intet om vad på krogen avhandlas bland skalkarna och skymfarna.

Ny bok: Ett vänligt hån mot klassikern

Norrbottens-Kurirens Jan-Olov Nyström tycker Lars Lars Mikael Raattamaa har lyckats med årets författarbedrift.