Ny bok: Det är en konst att vara snäll

"Vems uppgift är det att vara medmänniska?" undrar Stefan Einhorn i sin bok Konsten att vara snäll. Norrbottens-Kurirens Marianne Ekenbjörn recenserar.

Kultur och Nöje2005-11-02 06:31
Stefan Einhorn <BR>Konsten att vara snäll <BR>Forum <BR><BR>Att se en människa är en form av snällhet, och generositet är envägskommunikation utan förväntad motprestation. Oetiska regimer har dåligt överlevnadsvärde medan en etisk syn på människovärdet främjar frihet och demokrati. Människan har en nedärvd etisk förmåga därför att den hjälper henne att överleva. Vi vinner alltså på att vara snälla mot varandra.<BR>Alla vet vi att det är så här det fungerar men ändå är vi få som vågar följa den insikten och ännu färre som blir verkligt framgångsrika genom att göra det som gagnar andra. Varför?<BR>För att det finns ett inbyggt systemfel i vårt samhälle, skriver Stefan Einhorn i Konsten att vara snäll. Vi uppfostras till att klara oss själva, inte vara till besvär och inte lägga oss i. Han uppmanar oss att, nästa gång vi skulle behöva ingripa, ställa frågan: Vems uppgift är det att vara medmänniska?<BR>Einhorn är professor och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm och många exempel i boken på nyttan av snällhet är hämtade från arbetet där. Man kan reta sig på denna uppräkning av godhet och att texten lutar åt handbok i konsten att öva upp sin empati, men Einhorn kommer igen mot slutet och blir både mer personlig och allvarlig. Han menar att det är dags för ett paradigmskifte när det gäller synen på etik och att detta är avgörande, både för personlig och samhällelig framgång. Om jag läser honom rätt måste vi börja lyssna till vår inre röst för att bli verkligt engagerade. Det kräver både mod och civilkurage och han berättar om hur han själv lämnat en trygg karriär för behovet att få skriva ? bland annat den här boken. Kanske kan man invända att det beslutet lett till ett resultat som gagnat honom själv.<BR>Att vara snäll är inte detsamma som undfallenhet. Einhorn räknar upp en rad exempel på motsatsen. ?Falsk snällhet? är till exempel något som vi gömmer oss bakom av rädsla för att ha en egen åsikt, medan vi är äkta snälla när vi av omtanke om en annan människa talar om för henne att hennes andedräkt stinker. Snällhet är att sätta gränser och säga nej och att ge bort den sista biten bröd, som psykiatern Viktor Frankl har berättat att man gjorde i Auschwitz: ?De kanske inte var så många, men de är ett bevis på att allt kan tas ifrån en människa utom en sak: friheten att välja attityd i varje given situation.? Snällhet är med andra ord att vara autentiskt närvarande.<BR>Einhorns bok skulle kanske fungera bra som diskussionsunderlag på arbetsplatser och i skolor, den är lättläst och åskådlig. Men som en faktabok om hur vi genom godhet bygger en bättre värld räcker det inte med att enbart dröja vid snällhetsbegreppet. Drivkrafterna som påverkar oss själva och världen är så komplexa att de skulle behöva identifieras och beskrivas något för att nyttan av ett paradigmskifte ska tas på allvar. Vad jag förstår behövs det en fundamental förändring i världen och detta faktum närmar sig Einhorn först på sista sidan. Han citerar Desmond Tutu som i boken Ingen framtid utan förlåtelse talar om att människan måste komma till insikt om att hon ingår i ett större sammanhang för att kunna skapa en bättre framtid. Han citerar även John F. Kennedy som i sitt installationstal sade: ?Fråga inte vad ditt land kan göra för dig. Fråga vad du kan göra för ditt land?. Applicerat på oss själva blir det då, skriver Einhorn: ?Fråga inte vad dina medmänniskor kan göra för dig. Fråga vad du kan göra för dem?.<BR>En mental helomvändning är alltså vad som krävs. Att vara snäll är förstås en början.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!