Ny bok: Austers dåliga dag på jobbet

Paul Auster Resor i skriptoriet Översättning: Ulla Rosén Albert Bonniers förlag Den röda anteckningsboken Översättning: Kerstin Gustafsson Lind & Co Denna gång ger Paul Auster oss inte en gestaltad, i meningen verklighetshärmande, berättelse. Hans nya roman liknar snarare en rapport från ett laboratorium. Resor i skriptoriet är en mångskiktad och förrädisk text, typisk för Auster, men platsen är inte längre Brooklyn utan ett metafysiskt rum, ett sjukrum, eller en cell, en instängdhet. Där vaknar Mr Blank varje morgon till en ny dag utan minnen från den föregående. Man erinrar sig Mr Blues rapport om Mr Black i en tidigare Auster-roman, New York-trilogin Vålnader, men här har abstraktionen drivits längre och till priset av läsarens förtjusning och läsglädje. De infinner sig inte. Mr Blank framställs som en dement åldring, en nerdrogad, kanske förgiftad fånge, men han kan också vara en representation av Auster själv, instängd i en glömska, en skrivkramp där bara vålnader ur tidigare berättelser återstår. Referenserna till egna tidigare texter är legio, intill tjat. Inskrivet i rapporten, som en del i behandlingen av Mr Blank, finns ett romanfragment ? en historia om koloniala konspirationer ? som tycks vara författat av en av Austers tidigare romanfigurer. Där finns bland anteckningarna också berättelsen Resor i skriptoriet, den vi är i färd med att läsa. Motivet med författaren som ställs till svars av sina romanfigurer har Auster tidigare drivit till mästerskap, men den här gången blir det ovigt och klumpigt. Det besynnerliga dilemma som heter både berättelse och sanning, som samtidigt är både text och verklighet, skimrar inte längre. På baksidan föreslår förlaget en politisk läsart, berättelsen som en metafor för ett galet USA, men den är svårfunnen. Det hela handlar nog bara om just det som titeln anger, ett besök i Austers skriptorium, hans skrivarverkstad. Men det är en dålig dag på jobbet. Mycket hellre då en verklig inblick i hans magiska verkstad Den röda anteckningsboken, som utkom tidigare i höstas på det lilla förlaget Lind & Co. Referenser till en ? ofta röd ? anteckningsbok är vanliga i Austers romaner och här får vi den alltså i handen. Det är en liten vacker volym, en fin bok, fylld med anekdoter, som alla handlar om det magiska och slumpartade draget hos verkligheten och bland noteringarna anar man ingångar till flera av hans romaner. ?Liksom allting annat jag noterat i den här röda anteckningsboken är det en sann historia?, påstår författaren förtjust och jag tror honom gärna, fast jag egentligen inte har en aning om vad ordet sann just då betyder. Jag fastnar för historien om den fattige franske poeten, Den lille prinsen och pappersremsan med texten: It don?t mean a thing if it ain?t got that swing. Just det.

Ny bok: Austers dåliga dag på jobbet

Paul Austers nya roman liknar snarare en rapport från ett laboratorium, tycker Mats Tormod som recenserat den nya Resor i skriptoriet och den tidigare Den röda anteckningsboken.