Ny bok: Att upptäcka en oundgänglig diktare

Birgitta Lillpers Nu försvinner vi eller ingår Wahlström och Widstrand
Under läsningen av Birgitta Lillpers senaste diktsamling Nu försvinner vi eller ingår händer det märkliga att jag märker hur hennes lyrik äntligen öppnar sig. Det som tidigare varit en plåga och en oåtkomlighet blir till ett inbjudande rum, fullt av mening och musikalisk rytm. Skuldfrågan kan vila så länge, det är inte varje dag som lämpar sig för diktläsning, men här märker jag med ens ett stort författarskap, en verkligt bjudande diktstämma med ett språk som än verkar muskulöst och vigt, än skört och undanglidande. Birgitta Lillpers skriver en oerhört kraftfull poesi, djupskuren i konturerna men med en bibehållen känslighet. Hennes känsla för rytm, kanske kan man skriva en atonal rytm, strängt disciplinerad, oerhört fri och så det där obetvingliga. I en dikt som rör sig genom ett landskap som är hälften verklighet, hälften myt, någonstans mellan dröm och vaka. 
?Gick en omväg över åkrar med gyllene halmrullar. Plötsligt människor, överallt rörde de sig, skördande gammalt gräs till en djurhållning vars undermålighet de inte verkade ens ana. Hälsade vänligt. Med den lasten av undermålighet. Solskivan genom dimman?.
En verklighet i gränssnittet mellan urtid och nutid, den föregås av en fras som är fullständigt drabbande i sin kraft: 
?drömde om hästar, och om stränga kvinnor nära raseriutbrott. Drömde om kroppens fullständigt vita färder in mellan ungtallarna?. Lillpers värld låter tider och språk och rum mötas till en samplad bild av stor skönhet och väldig klang. Hennes musikalitet, hennes känsla för rytm och klang. Man hör Arvo Pärt, John Cages tystnad, jazzens diagonaler och barockens systematik och sväng. Hon skriver in sig själv i sitt gränssnitt, mellan glömskan och hågkomsten: 
?Det finns inget att ändra utom de här tankarna på ändring, finns ingenting att lämna, det är bara att låta sig slitas ner av allt, till en glans det blir en glans där det sliter, glans längst in ...?
Dikten avslutas med samlingens nyckelord, och titel: försvinna eller ingå. Uppgå som en del i allt det man iakttar i liv och värld, eller helt enkelt upphöra. Den klang man hör är förstås dödsklangen, den som ljuder genom allt levande, och alltid i den kultur som verkligen har värde. Och när den gör det, som i Lillpers diktsamling, då sker något stort i förståelsen av allting som är. Det är inte varje dag man förunnas att upptäcka en diktare som verkligen tillhör de oundgängliga. Vad som förbryllar är varför jag inte sett det förr?

Ny bok: Att upptäcka en oundgänglig diktare

"Det är inte varje dag man förunnas att upptäcka en diktare som verkligen tillhör de oundgängliga", skriver Norrbottens-Kurirens Jan-Olov Nyström i sin recension av Birgitta Lillpers nya bok.