När man sticker kniven i någon och det kommer ut sång istället för blod – då är det opera, definerade revykungen Karl Gerhard en gång genren. Rolf Hedberg håller sig till en annan devis när han ska beskriva Spionoperans förhållande till den gängse definitionen av genren.
– Förra året sa vi att vi skapat en opera som inte var en riktig opera om en spion som inte var en riktig spion. Det tycker jag är en bra definition. Men visst finns det rena operapartier i föreställningen, hela rättegångsscenen är ett exempel, säger Rolf Hedberg.
Och visst handlar det om musikteater – stora delar av föreställningen är musiksatt. Sånger, musik som understryker handlingen, återkommande teman, tonsatta dialoger, femtiotalspastischer som slår an en tidston, blandat med verklighetens schlagerdängor från samma tid.
Rolf Hedberg har hela tiden arbetat parallellt med manusförfattarna Tomas Bresky och Karsten Palmér.
– Jag ville skapa musik utifrån en palett med många färger. Tänkte kammarmusik, använde mig av många instrument – stråk, blås, sträng, dragspel. Inför årets uppsättning har jag arrangerat om musiken för elgitarr, bas, trummor, piano – en klassisk musikalsättning. Satsat mer på kraft och dynamik den här gången eftersom jag tyckte att en del av nyanserna försvann på utomhusteatern, förklarar Rolf Hedberg.
Musikens färger har han bland annat tagit tillvara med hjälp av åtta korister från Bodenkören Chorisma.
– Hela ensemblen sjunger ju, inte minst alla ungdomar som gör ett fantastiskt jobb. Men eftersom de är i rörelse hela tiden står de ibland och sjunger med ryggen mot publiken så jag tyckte att föreställningen skulle vinna på att ha en stadig körklang.
Sedan han sade upp sig från Norrbottensteatern har Rolf Hedberg frilansat som musiker i Göteborg, en stad inte helt obekant för honom eftersom det var där han en gång gick sin musikutbildning. Från början hade han ett engagemang på Folkteatern, men i tankarna fanns inte så mycket teater, nu ville han vara musiker i andra sammanhang. I Göteborg har också hans dotter Frida Thurfjell bott och verkat i flera år som musiker.
– Där nere blev jag "Fridas pappa" och fick kontakt med många unga musiker tack vare henne. Sen har jag också producerat och arrangerat plattan Genom mitt fönster med Sam Vesterberg, känd inte minst från Nynningen, berättar Rolf Hedberg.
Självklart har det också blivit en hel del teater, svårt att undgå med den erfarenheten. På Folkteatern i Göteborg har han deltagit i två projekt som genomförts tillsammans med Stadsmissionen. Under ledning av regissören Kim Lantz har samarbetet resulterat i två föreställningar: Lars von Triers Breaking the waves och Kent Andersson och Lennart Hjulströms Happyland.
– Fantastiskt roligt. Där har erfarna skådespelare som Göran Ragnerstam jobbat ihop med forskare från läkemedelsindustrin, ungdomar och gamla knarkare – alla sorters människor har varit med. Ingen har haft några märken i pannan och deltagit på samma villkor, det har varit en upplevelse, säger Rolf Hedberg som stått för den musikaliska ledningen.
På sistone har han också skapat musik till två dokumentärfilmer, där den första handlar om Göteborgskoloristerna och kommer att sändas på Svt under hösten.
Till jul blir han med broddar, som man säger i Göteborg där alla pensionärer tilldelas gratis halkskydd av kommunen. Men sluta jobba kommer han inte för det.
– Nej, men däremot kommer jag att sluta flänga runt efter jobb. Har man gratis broddar har man fördelen att kunna välja de riktigt lustfyllda jobben.