Nu sjunger nya röster

I de svala rummen på Kulturens hus, som i övrigt just nu mest liknar en sjudande marknadsplats, sitter språkvetare och myndighetspersoner och diskuterar verkningarna av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Vrider och vänder på språk som begrepp och definition och hyllar en lag som ger medborgare möjligheter och myndigheter skyldigheter att underlätta för människor att tala sitt modersmål. Under takåsarna pågår ett betydligt mer lustfyllt minoritetsspråksarbete. Där repeterar ungdomar på Sveriges fem erkända minoritetsspråk inför en historisk konsert där samiska, finska, romani chib, jiddisch och meänkieli kommer att framföras på en och samma scen. Ledare är folkmusikgruppen Jord som sedan ett år tillbaka driver projektet Nya sånger eller Uuet laulut, ett projekt som syftar till att inspirera ungdomar att skriva och sjunga på sina respektive minoritetsspråk.Något för skeptiker
Kanske är det just hit skeptikerna borde gå, de som ifrågasätter minoritetsspråkens betydelse. Här behövs nämligen inga ord eller förkunskaper i ämnet för att man ska förstå det uppenbara - att språk handlar om människor, kultur, historia och hemvist. Och om att få vara den man är.Mikaela Larsson är tolv år och kommer från Lidingö. Hon har rest en del, men aldrig så långt norrut. Nu sjunger hon ackompanjerad av Rebecka Gordon Oifn pripechik - Vid öppna spisen - som berättar om rabbinen som lär ut det hebreiska alfabetet för att vi inte ska glömma tårarna som göms i tecknen. - Det är en mycket vanlig judisk sång. När jag sjungit den på Judiska sjukhemmet i Stockholm sjunger alla gamla med. Alla kan den, den är lite som en Alice Tegnér-visa, tillhör vår gemensamma sångskatt, säger Rebecka Gordon.Inte olikt blues
Rebecka Gordon är Mikaela Larssons sångpedagog på musikskolan på Lidingö, men också själv sångerska. En gång hörde hon en arbetarsång på jiddisch, som härstammade från den mörka tiden i Östeuropa, inte helt olik en blues. Tyckte sig känna igen något där, något som hade att göra med hennes rötter. Senare visade det sig att både hennes far och farfar hade sjungit samma sång. - Jag började söka och upptäckte en rik skatt av jiddischsånger och jag fann att jazzen och jiddischen harmonierar och berikar varandra. Men själv kunde jag inte språket, även om jag förstår en del - inte minst alla fräcka uttryck som språket kryllar av - och min far blev en ovärderlig hjälp, säger Rebecka Gordon som kombinerar de båda musikstilarna i sin grupp Yiddish’n Jazz tillsammans med pianisten Claes von Heijne, trummisen Gilbert Matthews och basisten Filip Augustson. Jazz på jiddisch
Rebecka Gordons Yiddish’n Jazz var en av de grupper som förra hösten medverkade i kvalificeringstävlingen inför Liet Lavluts Europafinal i Pajala. När Erling Fredriksson och de andra medlemmarna i Jord gick bet på att hitta ungdomar som sjöng på jiddisch ringde de Rebecka Gordon. - Som sångpedagog har jag aldrig jobbat med jiddisch. Men tanken var intressant och plötsligt kom jag på Mikaela, säger Rebecka Gordon. Så nu står Mikaela Larsson där och sjunger, inför mormor Chawa Goobar och mamma Laura Goobar Larsson, som följde med till Luleå.- När jag ringde till min syster i Argentina och berättade att Mikaela skulle sjunga Oifn pripechik på scen, blev hon alldeles tyst. Kunde inget säga, så starkt är det för oss, säger Chawa Goobar.Hon föddes i Polen, hennes första språk var jiddisch och polska. 1937 flyttade hennes familj till Argentina.Emigranter
- Där började jag tala spanska, min far förbjöd oss att tala polska efter de förföljelser vi blivit utsatta för. 1976 flyttade vi till Sverige, där lärde jag mig ytterligare ett språk - svenska - och naturligtvis har jag på vägen lärt mig engelska. Vår familj är en typiskt judisk familj, emigranter som flyttat från det ena landet till det andra, säger Chawa Goobar.Med sina föräldrar talade hon alltid jiddisch, men eftersom hennes man inte talar språket fördes det inte vidare till barnen.- Men precis som Rebecka förstår jag en hel del, inte minst alla fräcka och roliga uttryck och kommentarer. En del av dem har ju också med åren blivit allmängods, sprids till många språk, inte minst genom Woody Allen och andra amerikaners filmer, säger Laura Goobar Larsson. För dottern Mikaela Larsson är det första gången hon sjunger på jiddisch och hon skulle gärna vilja lära sig språket, särskilt nu när hon förstått att mormors mamma sjöng samma sång som hon själv nu sjunger. Sjunger hellre än talar
- Även om man i dag kan studera jiddisch på universitet och läsa det tillsammans med andra i olika sällskap är nog tyvärr det vardagliga bruket av språket på väg att dö ut, säger Rebecka Gordon. - Men under arbetet med vårt projekt har vi sett att ungdomar hellre sjunger till exempel på meänkieli än talar det. I sången blir man inte rättad, men är inte lika rädd för att uttala fel, säger Jords Susanne Rantatalo.- Musiken är viktig, jag känner ingen som inte tycker om musik, säger Mikaela Larsson.- Där har vi det! Det är i musiken vi ska börja, säger Rebecka Gordon.