Nu har han svängt i kärnkraftsfrågan

Satsa på kärnkraften. - Miljörörelsen måste lära sig att älska städer, vetenskap, kärnkraft och genmodifierade grödor, säger han bestämt. Kanske kommer Ian
McEwans åsikter som en överraskning för hans läsare. I Sverige är den brittiske författaren hyllad för insiktsfulla relationsdramer som Försoning och På Chesil Beach. Svängt
Har han yttrat sig i miljöfrågor tidigare har det varit som kärnkraftsmotståndare. Men researcharbetet för Hetta förändrade hans inställning till hur människan bäst ska kunna hejda den globala uppvärmningen. - Vi måste vakna upp nu, annars kommer planeten att överhettas. Antingen fortsätter vi som vanligt, eller så bygger vi nya kärnkraftverk för att klara de kommande 30-40 åren. Hetta är på en och samma gång ett komplicerat romanbygge som utspelas mot fonden av en naturvetenskaplig miljö och en mycket tydlig allegori över mänskligheten. Bokens huvudperson Michael Beard är Nobelpristagare i fysik, men knappast en särskilt ärofull figur. Han är fet, skallig, självisk, girig och ägnar sig mest åt att konsumera. I allt snabbare takt glufsar han i sig mat och dryck och avverkar den ena kvinnan efter den andra. Allegorisk
- Visst är Michael Beard en allegorisk figur, särskilt i relation till problemen med klimatförändringarna. Jag ville illustrera till vilken grad det här problemet utmanar den mänskliga naturen. Vi är inte vana vid att tänka långsiktigt. En av inspirationskällorna till Hetta var en resa till Svalbard som Ian McEwan gjorde 2005 tillsammans med en grupp vetenskapsmän och kulturpersonligheter. Han minns de idealistiska samtalen kring middagsbordet, den ögonöppnande upplevelsen av hur den globala uppvärmningen påverkar Arktis - men också det allt rörigare omklädningsrummet där gruppen förvarade sina livsviktiga ytterkläder. Efter hand blandades kläderna ihop och vantar och mössor försvann. - Det slog mig att planeten Jorden är något större än det här omklädningsrummet och att det kommer att kräva mycket av oss att för att kunna städa upp. Det är en bild som illustrerar den klyfta som finns mellan dröm och handling. För tung?
Hetta har inte mötts med samma oreserverade hyllningar som Ian McEwans andra alster. Kanske har den naturvetenskapliga inramningen blivit för tung för en del läsare, kanske uppskattar kritikerna inte att Ian McEwan, som så känsligt skildrat mänskliga tillkortakommanden, här skriver med frustande gott humör. Hetta är, trots sin mörka inramning, en komisk roman. Rensa bland gubbarna
- I USA tror jag att en del kritiker ville att Michael
Beard skulle förändras till det bättre, att han skulle gottgöra sina synder, det är väldigt starkt där borta. När man blir äldre finns det också alltid fadermördartendenser i litteraturkritiken. I Storbritannien är det många unga författare som recenserar böcker och de vill rensa skogen på alla de gamla gubbarna. Sträv kritik är ändå lättare att skaka av sig än de mediestormar som då och då blossar upp kring kända personer. Ian McEwan har haft sin beskärda del av "skandaler". Brittisk press har gottat sig i allt från plagiatanklagelser till att han (olovligen) tagit sex stenar med sig hem från Chesil Beach. Värst var det kanske när tidningarna skildrade den uppslitande vårdnadstvisten med hans förra fru som slutade med att hon rymde med en av parets söner till Frankrike. Mediedrev
I Hetta låter Ian McEwan sin huvudperson hamna mitt i ett par riktigt omskakande mediedrev. - Jag har använt mig av mina egna erfarenheter. Vi har en underlig, fientlig, hysterisk press i Storbritannien. Den kan svepa genom ditt liv, den är en orkan som blåser genom ditt hus för att sedan tvärt avstanna. Det är konstigt, oerhört irriterande, märkligt muntert och oroväckande - allt på samma gång - att vara i centrum av detta.

Nu har han svängt i kärnkraftsfrågan

Hur ska mänskligheten bemästra klimathotet? Under arbetet med nya romanen Hetta har Ian McEwan funderat en del över frågan. Hans svar är enkelt - men inte okontroversiellt.