Orsaken är att affärsmodellen, att ta betalt av läsare och annonsörer, fungerar allt sämre. Det beror i sin tur på Internet.
Via den kanalen går det att ta del av nyheter och annan information gratis, när man vill och kan. Visserligen finns inte all detaljerad lokal information, som en lokaltidning brukar innehålla. Men det finns tillräckligt för att man ska kunna orientera sig och strunta i att betala för en (lokal) tidning.
När allt fler gör det blir pressens intäkter från läsarna mindre. Än värre är det att personerna som annonsörer kan nå via en tidning blir färre, vilket minskar deras motiv att annonsera.
Tidningarna, medieföretagen, tar de grepp de förmår för att parera detta, med satsningar på nätet, tv på nätet eller marksänt, annonstidningar som gratis når alla hushåll och annat. Intäkterna viker ofta ändå.
Därför gör pressägarna rationaliseringar och besparingar. Härom året förlorade 400 journalister sina jobb. Och lokalredaktionerna blir färre, centralredaktioner får mindre bemanning.
Om denna dystra utveckling för dagspressen skriver Ulrika Kärnborg i boken Klickokratin, Atlas. Titeln syftar på att medierna strävar efter många klick på sina hemsidor.
Hon inleder med skildring av Bonnierägda Sydsvenskans köp av Helsingborgs Dagblad i fjol. Köp förresten, de två ägarfamiljerna fick dela på kassan på drygt 200 miljoner kr mot att de gav bort tidningen.
Denna tidningsaffär är ett belysande exempel. De stora medieföretagen pressar kostnader och försöker nå stordriftsfördelar.
Framför allt försöker de finna intäkter som ersätter de bortsmältande gamla i det digitala medielandskapet.
Kärnborg går igenom en rad experters teorier och gör intervjuer när hon försöker få reda på vad den nya digitala världen innebär för medierna, dess publik och demokratin. Det gör hon bra.
Men eftersom medierna ännu är mitt i färden på digitala resan mot ett otydligt mål blir det en hel del spekulationer, och skrämskott. Om Kärnborg har torrt på fötterna där när hon drar ut utvecklingar är oklart.
För oss som jobbar i mediebranschen, inte minst på opinionsbildande avdelningar som kultursidor, är Kärnborgs bok väldigt intressant och man känner igen mycket av det som händer på medieområdet.
Frågan är hur intressant personer utan yrkesmässig koppling till mediesektorn tycker Kärnborgs bok är.
För den som vill veta vart pressen, medierna och ytterst demokratin är på väg är Kärnborgs bok nästan ett måste att läsa.