– Vi fick förtroendet att förvalta andras minnen i musikteatern. Därför känns det bra med ett mer bestämt format, även om vi själva helst jobbar med scenkonst, säger Lotta Karlsson och Bo Selinder.
Det var Bo Selinders stora intresse för att skriva låtar, musik och prata med äldre som ledde fram till skapandet av musikteatern "Skillingnytt".
– Den äldre generationen sitter på fantastiska historier. Det kändes bra att kunna dokumentera dem, säger Bo Selinder.
Men som sagts, föreställningen hann bara visas fem gånger och nu har de haft mer tid att lägga på musikinspelningen. Skivan, med samma namn som föreställningen, innehåller 14 sånger. En blandning av högt och lågt – berättelser som spänner från den stora emigrationen till Brasilien, från främst Malmfälten mellan 1909-1911, till personliga, innerliga brev.
Duon har intervjuat äldre människor men också grävt i sin egen släkthistoria. Lotta Karlssons farmor minns när elen kom till Ullatti och hur den tekniska utvecklingen sakta men säkert underlättade vardagslivet. Bo Selinder förvaltar å sin sida sin anfader Hugo Landströms medverkan till att Kata Dahlström kunde hålla sitt anförande i Avan, trots en fullbelagd färja över älven, men också historien om hur hans mormors bror gick genom isen som barn utanför Sandnäset och dog.
Skivutgivningen har främst finansierats med egna medel, men även Bo Selinders krisbidrag från Statens Kulturråd samt ett försök med crowdfunding har plöjts ned i projektet.
– Men många bidragsgivare hade svårt med tekniken. Vi kommer inte att använda oss av crowdfunding igen, säger Lotta Karlsson.
Till hösten kommer musikteaterföreställningen "Skillingnytt" att turnera på fem gymnasieskolor i länet samtidigt som det ges offentliga föreställningar.
– Turnén på skolorna är ett samarbete med Norrbottensmuseum som i anslutning till musikteatern medverkar med ett pedagogiskt program där gymnasieeleverna kommer att få samla in egna berättelser, säger Lotta Karlsson.
Eventuellt kommer de också att turnera i Luleå skärgård under sommaren.
– Men det är än så länge högst osäkert, betonar Bo Selinder.
Och som två bärare av mänskliga berättelser lyfter de fram föreställningens möjliga sensmoral, nämligen att människan är sig lik genom historien. Det som förändrats är omgivningen och sammanhangen.
– Då emigrerade svenskar till Amerika och Brasilien. Nu emigrerar människor från andra delen av världen hit till Norden. Den historien är bra som referens i vår samtid, menar Bo Selinder och Lotta Karlsson.