Noveller mellan raderna

Historierna berättas ur de ungas perspektiv och skildrar på ett rörande sätt den känsla av utanförskap som man som ung kan ha inför de vuxnas beteenden. Allt osagt som bara finns i de vuxnas minspel, allt som döljs i tomrummen mellan orden, allt det som ett barn kan fylla i med egna fantasier. Boken innehåller 19 korta noveller där de flesta bara berättas som minnesfragment; ingenting särskilt händer och när det verkligen sker något viktigt, lämnas jag som läsare lite utanför. Inte ens huvudpersonerna verkar ta det skedda på allvar. Det är som om novellerna mest är skapade för att måla upp olika scener. Naturen, bylivet, udda människor som man blir nyfiken på, finns det ett överflöd av. Men jag får aldrig lära känna någon innan novellen tar slut, liksom innan den hunnit ta fart. Kvar hos mig stannar dock det barn som betraktar och deltar i novellernas händelseutveckling. Författaren är bra på att måla upp stämningar. Det kan handla om den unge pojkens första möte med flickorna i novellen Metkrok i ögat eller Presenten, där de två bröderna ger sig av till byns affär för att äntligen kunna ge sin mamma en fin present. Ett par av novellerna avviker från de andra en hel del. I Grinden i skogen förs vi in i en mystisk skog. En man plockar hjortron och går vilse. Skildringen av mannens allt mer krampartade försök att hitta hem blir till slut lätt övernaturlig. I bokens sista novell, Nästan väntad, finns ett helt liv långt innanför den korta texten. En helt annan berättelse ligger dold i några korta meningar. Vi får inte veta mycket. Det är sparsmakat och ibland önskar jag att författaren hade lyft på slöjorna lite oftare. Jag tror det ligger i novellens natur att försöka ge en förtätad stämning, att förmedla någon sorts aha-upplevelse, inte bara beskriva ett händelseförlopp. På det sättet saknas det mycket i Leif Larssons noveller, men samtidigt finns det i många av novellerna en stark känsla och ett medvetet sätt att skildra barns sätt att se på världen med en förundrad och klar blick. Det är det som lovar gott inför framtiden.

Noveller mellan raderna

I Leif Larssons novellsamling Berättelser från ön och sedan, är det ofta en ung pojke, Anders, som är berättaren. Det handlar om vardagliga scener i en namnlös by, någonstans i en älvdal i Norrbotten, kanske Råne älvdal där novellerna utspelar sig från förr till nu.