Ibland blir det bara så bra! Noterat på ett klotterplank vid OK Q8 i Luleå. Måleri kan vara som bra musik. I botten ligger en grårosa bordunstämma, ovan på den svävar ett lätt anslaget ljusblått adagio med turkosa lätta vibraton. De koboltblå ackorden växlar kraftfullt och rytmiskt mot de orangeröda. Det börjar med några arpeggiotoner och mot mitten av stycket brakar orangefärgen lös i stora kraftfulla helackord. De beiga, svarta och de bruna stämmorna klingar ihop i en rytmiserande sång med aprikosstämman. Så byter de plats och stycket växlar mellan vokalt och orkestralt. Texten och formerna förlorar sig i färgackorden, men de är helt och hållet av underordnad betydelse. Ta ut en ruta var som helst ur målningen och den kommer att spegla en helgjuten färgkomposition.
