Filosofen Arne Naess glömmer allt oftare. Ibland är det besvärligt, men fördelarna är fler. Vid drygt 95 år är det en tillgång att platser, som han vet att han måste ha besökt många gånger, blir helt nya. Dokumentären visades i SVT den 18 oktober och jag var nära att byta kanal i tron att det var ett barnprogram.  Naess samtalar och leker med tyggrisen Timotej. Det är hans sätt att bevara livsglädjen. Grisen kastar sig utför skidbacken, Naess knän, och ner i täckets vindlingar. Vid matbordet går första tuggan till den. Kanske tror ni att jag är galen, säger han. Under programmet kommer tårarna. Mina. Naess har rest till sitt andra hem i fjällen där han är ett med naturen. Här är han lycklig. När han pekar mot civilisationen, glimmar den som en avlägsen galax vid bergets fot. Det blir uppenbart att politik och religion inte täcker allt. Att man gör bäst i att acceptera att livet är ett mysterium.
