Norrlåtar ser slutet

Senaste gången som Luleåpubliken kunde se Norrlåtar på en scen innanför kommungränsen var 1998, då tillsammans med Norrbotten Big Band. Efter att ha startat med en rivstart redan 1974 firar Norrlåtar i mars 2004, 30 år som skivartister, med turnéer i såväl Europa som Sydamerika på sitt samvete. Nu ser den legendariska folkmusikgruppen definitivt slutet på en framgångsrik karriär. ? Egentligen avslutade vi kanske redan 1998, och vi har ju inte spelat någonstans på snart två år, säger Lars-Gunnar Omberg, trummis och medlem sedan 1984. ? Vi vill göra ett ordentligt avslut, mest för vår egen skull för att göra något roligt, men också för att så många människor frågar om vi fortfarande finns, säger Hasse Alatalo, som egentligen redan hoppat av gruppen, men kommer att finnas med på Ebenesers scen, nu på fredag. ? Men egentligen utesluter det väl inte att vi kanske gör en revival någon gång, säger Janne Olovsson och alla fem medlemmarna runt bordet asgarvar. Det är ingen överdrift att säga att de fem medlemmar av totalt sju (två medlemmar bor i Jokkmokk och medverkar inte) som Kuriren träffar på Skurholmen i Luleå verkar trivas tillsammans, trots de 30 åren av samarbete både musikaliskt och privat. ? Visst känns det lite som att skiljas från sin stora kärlek och det sitter i hjärtat, säger Janne Olovsson. ? Men alla i gruppen var överens om att nu var det dags att lägga ned, fortsätter Hasse Alatalo. Liten genre När Norrlåtar en gång startade drömde ingen av de då unga pojkarna runt bordet om att göra någon större succé som folkmusikgrupp. Men efter en puff i rätt riktning och en första inspelning med 1970-tals hjältarna i Anton Swedbergs insåg de att det kanske hade blivit en riktig grupp. ? Som folkmusiker tror man inte att man ska nå framgång, det är en liten genre och speciellt här i Norrbotten där det inte finns så många som spelar, säger Janne Olovsson. Just folkmusikgenren hade på den tiden i mitten av 1970-talet förändrats ganska lite, jämfört med den disco- och rockvåg som redan var i full spridning runt om i Sverige. Och Norrlåtar var inte heller rädda för att gå sin egen väg, och blanda in för den tiden ovana influenser bortanför den traditionella dalapolkan med tillhörande knästrumpor. ? Vi ville spela norrbottniskt redan från början. Klart vi inte bara ville stå och spela folkmusiklåtar som kommer från Dalarna, berättar Hasse Alatalo. ? Dessutom har vi alltid haft afrikanska och världsmusikinfluenser i vår musik, vilket var väldigt ovanligt inom folkmusik, säger Magnus Sjögren. Åkte på en propp i Rättvik Att sticka ut på folkmusikscenen var inte alltid en dans på rosor för svänggänget från norr. Historierna haglar runt bordet om allt från udda spelningar i avlägsna hålor, till fina tillställningar i Berwaldhallen med både radio och TV på plats. ? Jag minns när vi spelade i Jokkmokk för en massa år sedan, redan innan vi hade börjat spela kommer det fram en gammal dam och pekar på mitt trumset och säger ?Herregud, vad har de gjort med Norrlåtar?, säger Lars-Gunnar Omberg. ? Utan att nämna några namn kan jag säga att jag till och med åkt på en propp i Rättvik en gång av en radikal folkmusiker som tyckte vi förstörde musiken, fortsätter Magnus Sjögren. ? En och annan ?folkmusikpolis? har haft mer än en synpunkt på vår speciella stil att blanda in andra influenser i folkmusiken, fortsätter Janne Olovsson. Trots de ibland tunga stunderna har Norrlåtar med facit i hand förmodligen betytt mer för sin genre än något annat Norrbottensband tidigare gjort. Totalt har det blivit åtta egna album, två samlingar och ett antal singlar. Men det bästa minnet tycker i alla fall några av killarna är när de åkte på turné till Sydamerika. ? Vi fick spela på ett fängelse i Bolivia, inför hela familjer som satt där tillsammans med sina barn, för vart skulle barnen annars ta vägen? Det var otroligt att se den glädje som vi kunde skänka dem. säger Hasse Alatalo. ? Strömmen tog vi från elstängslet som satt runt fängelset, fortsätter Lars Nordström. Hur håller man ihop i 30 år? ? Först och främst är vi ju ett kompisgäng som alltid håller ihop, säger Magnus Sjögren. En konsumgrupp ? Sen är vi som en konsumgrupp också. Alla får vara med och bestämma och ibland har det blivit nästan löjligt att alla ska få vara med och bidra med låtar och idéer till allt vi gör. Fast ibland har ju det varit vår styrka också på scenen, säger Hasse Alatalo. ? Men visst har det kommit med några dåliga låtar på albumen bara för att alla skulle vara med, fyller Magnus Sjögren i. Vad tycker ni om folkmusikscenen i Norrbotten, efter det att ni varvat ned? ? Nog fins det mycket bra. I Kiruna på Rallarfesten såg jag mycket som var bra, men så klart finns det en hel del dåligt också. Men allt som allt har det nog blivit mer bredd nu på folkmusiken, förr i tiden var det ju otänkbart med akustiska grupper utan fioler, säger Hasse Alatalo. Hur mycket spår ser ni av Norrlåtar i dag, hur mycket har ni påverkat musiklivet egentligen? ? Äh, det är ju omöjligt att säga. Men nog har vi påverkat mer än en person, det tror jag nog, säger Janne Olovsson. ? Inte minst på senare tids konserter ser man en helt ny publik, med svartklädda ungdomar som kommer för att kolla in oss, säger Lars Nordström. ? Och jag vet att det finns flera som även samplat (tagit musikslingor och gjort till nya låtar reds. anm.) vår gamla musik, säger Hasse Alatalo. Klart är i alla fall att Norrlåtar kommer att lämna ett stort hål efter sig, inte bara i folkmusikens historieböcker, utan även ett permanent avtryck i Norrbottens musikhistoria. ? Nästa år i mars avslutar vi helt med två spelningar i Luleå och minst en på Jokkmokks marknad. Sen hoppas vi kunna släppa en sista samlingsskiva, men sen är det nog definitivt slut, säger Hasse Alatalo.