Per Erik Persson<br>Botnia. Landet som reser sig ur havet<br>Prisma<br>Om några tusen år kommer Bottenviken att vara Europas största insjö. Då börjar äntligen konsekvenserna av den kilometertjocka inlandsisen släppa för gott och en bred och hastig älv avvattnar insjön ut i Bottenhavet. En av många hisnande upplysningar som Per Erik Persson lämnar i sin både vackra och informativa bok Botnia. Landet som höjer sig ur havet.<br>Då blir Sverige och Finland åter förenade och kanske kan man också säga att då äntligen har prästeståndets uppfattning från 1747 års riksdag slutgiltigt förklarats ogiltig. Eftersom varken landhöjning eller havssänkning finns beskrivet i Bibeln ansåg prästerna då att ?wattuminskningsläran vore en opålitlig sats?. Det var dåtidens vetenskapliga ståndpunkt prästerna bekämpade, att havet sjönk undan, inte att landet höjdes.<br>En iakttagelse som kustbefolkningen måste ha känt till i alla tider, så stor är nämligen höjningen att den märks tydligt under en mansålder. I Kvarken betyder det 10?11 millimeter varje år, mellan Bjuröklubb och Piteå är höjningen ännu något större.<br>Perssons bok är en mäktig tidsresa. När inlandsisen smälte för nästan tiotusen år sedan låg både Umeå och Skellefteå på botten av ett 250 meter djupt hav. Att föreställa sig hela denna skapelse av jord, sten och land stiga upp ur havet är häftigare än alla katastroffilmer. Att därefter föreställa sig det biologiska förloppets tålmodiga kolonisation och människans något otåli-- gare ? det är drama av högsta klass.<br>Ibland har siffror förmågan att imponera. I genomsnitt passerar 17.000 kubikmeter vatten över Kvarkens gigantiska tröskel. En våldsam ström som skrapar med sig alla finare partiklar och lämnar det som kallas hårda erosionsbottnar kvar. Kväverikt vatten strömmar ur Bottenviken och blandas med Bottenhavets fosforrika till en näringsrik miljö som göder allt från bottenfaunan ända upp till sälar och ytterst människan i näringskedjans topp. Kvarken blir alltså även marin gräns för olika arter, en utveckling som naturligtvis fortsätter allt eftersom landbryggan mot Finland växer till.<br>Botnia är en sympatisk blandning av det estetiska och det faktiska. Lika faktatät som Naturskyddsföreningens tidiga publikationer färdas den genom flora, fauna, geologi och något historia också. Per Erik Persson har lust till sitt ämne och lusten smittar läsaren. De välbekanta stränderna blir på nytt fantastiska, som de var när man lärde känna dem. Holmarna, myrarna, klapperstensfälten och de ymniga rikkärren.<br>Men Persson har samma sinne för det mänskligt storslagna. Hans bildtext till det väldiga virkesmagasinet vid Buresågen avslöjar: 250 meter långt, 50 meter brett, 20 meter högt och med en yta stor som Kungsträdgården i Stockholm. Byggt av plank och långa granspiror, ljust och genomströmmat som en gotisk katedral, det revs på 1990-talet.<br>Det här är förutsättningen för Norrland, det är kusten och älvdalarna. Vare sig vi vill eller ej tycks även samhället återgå till sitt uråldriga område, till kusten och älvdalarna. Per Erik Perssons bok är en enda lång påminnelse om detta faktum.<br>
