Norrbottnisk surskog och magergranar
Mariefred med Gripsholms slott, Statens porträttsamling och förstås Grafikens hus i Gripsholms Kungsladugård är ett lättsamt utflyktsmål när man har en extradag i Sommarstockholm.
STUMP UP. Grafik av Karin Mamma Andersson kan ses på Grafikens hus i Mariefred hela sommaren.
Foto:
Grafikens hus har sedan ett par år ett samarbete med en av USA:s ledande tryckare Crown Point Press vilket öppnat en möjlighet att årligen erbjuda en svensk konstnär att arbeta en tid med sin grafik i San Francisco. Förra året var det Jockum Nordström som fick chansen och därefter kunde visa sina blad i Mariefred. I sommar är det alltså Karin Mamma Andersson som visar tre bilder från det exklusiva amerikanska förlaget. Portalbilden känns omedelbart bekant. Stump Up (ungefär Pröjsa!) visar en norrbottnisk surskog, en hyggeskant med magergranar av det slag som norrbottniska konstnärer ofta funnit sig i. Jag erinrar mig Pelle Granbergs tunna etsningar och Erling Johanssons spretigheter, men särskilt kanske de skriande ödsligheter som Mats Wikström på en utställning vid Sunderbyns konstlinje visade för att par år sedan. Nu är alltså detta övergivna bryn den bild som också Mamma Andersson bär med sig till de gigantiska och uråldriga redwoodskogarnas land och motivet får en förstärkt, också ironisk innebörd när värdet för hela den exklusiva utgåvan om 50 exemplar blir en dryg mille. Amerikanska bilder
De två andra amerikanska bilderna är just det; amerikanska. Room Under the Influence och Abandoned visar övergivna rum som erinrar om Edvard Hoppers målningar och den särskilda amerikanska övergivenheten som var hans. Det är samma eller liknande rum, men nu har också de övergivna, de i Hoppers marginal, nattugglorna och de ensamma, slutligen övergivit, lämnat det tomma rummet, ruinen eller hygget efter sig. Övergivenheten blir ett tema också i de övriga bilderna som Andersson visar. Titlarna Scener ur ett äktenskap och I Utkanten i det som är Grafikens Hus specialutgåva understryker utställningens tematiska innehåll. God Natt jord visar ett tornedalskt landskap, en gård, en post från 1960-talet, säkert stängd, allt hemsökt av maskstungna madonnabilder från medeltiden. Titeln pekar kanske mot Ivar Lo, men det är Laestadius domedag man ser. God Natt hörs inte som en önskan om sömn utan som ett avsked. Ett tillstånd; något som inträffat och nu är. I utställningen visar Karin Mamma Andersson också sin process. Där finns hennes inspirationsbilder, bildsamlingar, skisser och provtryck som berättar om konstnärens arbete hellre än om tryckarens. Det är en intressant och mångbottnad utställning.
Så jobbar vi med nyheter