I sin fjärde och därmed sista produktion 2015 framträdde Norrbottens Kammarorkester på fredagskvällen i Kulturens hus i Luleå, för första gången under ledning av Pierre-André Valade, den franske dirigenten som flera gånger gästat Norrbotten NEO.
Det blev ett synnerligen lyckat möte, där Norrbottens Kammarorkester levererade spel av yppersta klass. Den 37 personer starka orkestern har en stråksektion som med sina 21 musiker dominerar numerärt, men de femton blåsarna svarade för starka insatser. I orkestern ingår Norrbotten NEO:s medlemmar som stämledare på sina respektive instrument (Daniel Saur hade ingen stämma att leda som ensam slagverkare, med enbart pukor; instrumentariet saknade ikväll piano). Två av dem fick vi också uppleva som solister i kvällens avslutande verk.
Konserten började friskt med häftiga vindar och vågor i det unga geniet Felix Mendelssohns ouvertyr Hebriderna (1830), en tonmålning betydligt friskare i färg än det samtida landskapsmåleriet. Ett stillsammare känslosvall bjöds i Richard Wagners tjugo minuter långa Siegfried-Idyll (1870), ett stycke meditativ romantik, ett symfoniskt poem för liten orkester som här behärskades till fulländning och där inte minst hornen glänste.
Efter paus förflyttades vi framåt i tiden med Bohuslav Martinus Partita för stråkar (1931), men samtidigt på ett sätt bakåt i denna nybarocka fyrsatsiga svit. Kammarorkestern spelade med imponerande energi och precision. I kvällens sista nummer var vi åter i den melodiösa romantiken med Max Bruchs Konsert för klarinett och viola (1911), skriven till den klarinettspelande sonen - 43 år efter den älskade första violinkonserten i g-moll. På sina respektive instrument briljerade solisterna, Robert Ek med sin mjuka ton och flödande spel, och Kim Hellgren med sin sjungande viola, några gånger dränkt av den kraftfulla orkestern (nu med bland annat fyra horn!).
Till kvaliteterna med kvällens konsert hörde också den utmärkta lilla programboken, angenämt formgiven och med informativa texter (på behörigt avstånd från musikhistorienördarnas elfenbenstorn), samt den engagerade och tydliga presentation som dirigenten gav före konserten i loungen, en tradition i abonnemangsserien.