Sedan början av 1900-talet har man diskuterat ett konstmuseum i Kiruna.
Den genuint konstintresserade gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm anslog redan 1912 en icke obetydlig summa för inrättandet av en sådan institution, men innan spaden hann sättas i jorden ändrade han sig och man byggde en idrottsanläggning i stället.
Sen kom första världskriget och efter det pensionerade sig Lundbohm 1920. Därefter genomförde han i sällskap med prins Eugen en kulturell grand tour runt hela världen och frågans aktualitet försvann med honom.
Själv gick han ur tiden 1926.
Samtidigt som en 15-årig Karl Edvard Portin gick omkring i Mattila by och längtade ut i världen, arrangerade gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm 1904 en konstutställning med bilder av Konstnärsförbundets medlemmar på Bolagsskolan i det nyligen grundade Kiruna. Detta var förmodligen länets första konstutställning, åtminstone den första dokumenterade.
I Lundbohms vision om det goda samhället ingick - förutom anständiga arbetsvillkor och bra bostäder för arbetare och tjänstemän - även utbildning och kultur. Det var ideal som han delade med Konstnärsförbundets medlemmar och den engelska Arts and crafts-rörelsens ideologer, John Ruskin och William Morris. "Konsten åt folket"! var parollen.
"Arbetaren behövde bildning och upplysning, men icke bildning såsom en lyxartikel, fristående från hans dagliga arbete och en kontrast till detta, utan bildning såsom ett komplement till arbetet, belysande detta, höjande arbetaren till medvetande om den betydelse och det ansvar han ägde i den stora utvecklingens gång." beskrev Richard Bergh, drivande kraft i Konstnärsförbundet, den nya konstens samhälleliga uppdrag.
Personligt intresse
Lundbohm hade även ett personligt konstintresse, i sin ungdom hade han gått på Chalmers slöjdskola där han under tre år var stipendiat i modellering och frihandsteckning. Under ungdomsåren blev han god vän med Karl Nordström, som sedermera blev ordförande för Konstnärsförbundet. Dessa tidiga kontakter resulterade i inbjudningar till den tidens främsta konstnärer att resa upp till Kiruna för att skildra framväxten av Lundbohms mönstersamhälle och det gigantiska exploateringsprojektet Malmfälten vilket ekonomiskt kom att betyda så mycket för moderniseringen av hela vårt land. "I norrland hava vi inom våra gränser ett Indien", Axel Oxenstiernas koloniala profetia besannades med råge. 1913 stod Kirunagruvorna på egen hand för hälften av all malmexport från Sverige.
Samiska konstnärer
Hjalmar Lundbohm, gav ut en skriftserie 1910-1918 som hette Lapparne och deras land. I den introducerades, bland andra, två samiska konstnärer, Johan Tuuri och Nils Nilsson Skum.
Johan Tuuri föddes i Kautokeinio1854 och var den första samiske författaren. Han gav ut en bok som hette Muitalus sámiid birra (en bok om renskötarens liv) till vilken han var tvungen att hitta på ett eget skriftspråk, då något samisk skriftspråk ännu inte fanns.
Boken illustrerades även med egna teckningar. Den andre konstnären som introducerades i Lundbohms publikationer var Nils Nilsson Skum. Denne föddes 1872 under en flyttning från Kautokeino till Gällivare. Han var renskötare, slöjdare och autodidakt bildkonstnär.
Teckningen var hans medium och efter att hans renhjord svultit ihjäl på grund av dåligt renbete och han dessutom gjorde succé med sina bilder på Världsutställningen i Paris 1937, sadlade han helt om och satsade till fullo på sitt konstnärskap. Som en följd av uppmärksamheten kring världsutställningen, gav även han ut en bok, Sáme siida (Samebyn) med ett hundratal av sina bilder.
Nästa avsnitt: Kiruna konstgille visar Picasso