Norrbotten silas genom dansarens kropp

TAGNING. Marie Wårell Öhman upprepar samma rörelsemönster, tagning efter tagning, tills hon får okejat att scenen sitter. Ibland faller det på att ljuset inte blev exakt som det var tänkt eller att rökmaskinen pustat för flitigt.

TAGNING. Marie Wårell Öhman upprepar samma rörelsemönster, tagning efter tagning, tills hon får okejat att scenen sitter. Ibland faller det på att ljuset inte blev exakt som det var tänkt eller att rökmaskinen pustat för flitigt.

Foto: Eija Dunder

Kultur och Nöje2012-04-26 06:00

Videon är inte längre tillgänglig

Ljuset är dämpat i den hangarliknande filmstudion. På lite håll reduceras teamets medlemmar till silhuetter. För att få kläm på vad som sker måste man våga sig in i det kreativa kraftfältet. Här svettas ett tiotal personer i den process som ska resultera i dansfilmen Below zero - Norröver och under alltings mittpunkt.

I centrum för arbetet står dansaren Marie Wårell Öhman och bakom kameran och monitorn står fotografen Johan Hannu och koreografen Lenitha Hedqwist. För de sistnämnda gnuggas den konstnärliga visionen mot filmarbetets villkor. Det gäller att nå ända fram utan att samtidigt göra avkall på tidsschemat.

Uttrycken möts
Tagning efter tagning upprepar Marie Wårell Öhman samma rörelsemönster, tills hon får okejat att scenen sitter.

- Jag och Lenitha har jobbat tillsammans flera gånger tidigare. För henne handlar det väldigt mycket om känsla och det trivs jag med. Rörelsen går utifrån, in genom kroppen och sedan ut igen, säger Marie Wårell Öhman.

Medverkar i filmen gör också performanceartisten Sofia Breimo.

-  Dans och performance är separata uttryck men ligger ganska nära varandra. Hur är uttrycken besläktade? Jag och Sofia söker oss fram tillsammans. Hur kan vi jobba med rörelsen? Det kanske blir mer teatralt än vad en dansare skulle ha valt. Det är väldigt spännande för mig, säger Lenitha Hedqwist.

Det Lenitha Hedqwists första dansfilm och hon attraheras av mediets flexibilitet.

- Man kan manipulera bilder, få dansare att stanna i luften och göra delar i slow motion. Man kan få fram fler detaljer än vad som är möjligt från en stor scen. Man kan fokusera på ett öga, en hand eller något annat som annars kanske tappas bort i helheten, säger hon.

Inre dialog
Below zero produceras inom ramen för Danspoolen, ett treårigt EU-projekt som drivs av Dans i Nord med uppdraget att stötta dans- och performancekonst. Filmen spelas in i Jukkasjärvi samt i filmstudion på Kronan i Luleå. För musiken står Jonatan Lundberg och premiären blir på Folkets bio i Luleå den 24 maj

-  Min grundtanke utgick från frågan: vad har vi för miljöer i Norrbotten? Då kom Ishotellet upp, där finns ju helt fantastiska miljöer. Sedan har jag skapat bilder i samarbete med dansare och filmare. Filmen handlar om två tjejer och deras inre dialog, kan man säga. Om det som pågår i huvudet på mig eller någon annan, det mänskliga vi kan känna igen, säger hon.

Ljus framtid
Genom att sila miljöerna genom sitt - och filmaren Johan Hannus - artistiska filter vill koreografen väcka nyfikenhet på Norrbotten i allmänhet och danskonsten i synnerhet.

- Det är ingen marknadsföringsfilm utan en film som visar Norrbotten utifrån mitt konstnärliga perspektiv. Vi skapar något visuellt som vi tycker är spännande. Sedan hoppas vi också att det innebär marknadsföring för Norrbotten och för de fantastiska dansare, performancekonstnärer, filmare och ljussättare som finns här. Vi hoppas att filmen sprider sig ut i världen och visas på festivaler.

Johan Hannu inledde sin filmkarriär med extremsportsfilmer och musikvideor och har därefter haft olika uppdrag under långfilmsinspelningar. Below zero är hans första dansprojekt.

- Det är väldigt sensuellt tycker jag. När vi började repetera visade de danserna som vi filmade i dag och jag kände bara: Pow! Det är så otroligt coolt. Det är känslosamt och det berör, säger han.

Lenitha Hedqwist spår en tämligen ljus framtid för danskonsten i Norrbotten.

-Jag tycker att det är spännande för det händer mycket just nu. Om man tittar tio år tillbaka kan man se att tiden har mognat. Dansen tar stora steg framåt och det är dags för en institution, ett hus, ett centrum för konsten. Det finns utbildningar och dansare som vill jobba på alla nivåer, säger hon.

Marie Wårell Öhman delar den synen samtidigt som hon konstaterar att det finns hinder i dansarens vardag. I ett landskap med relativt få yrkesverksamma är det svårt att hålla instrumentet stämt.

- Det finns jättemånga jobbmöjligheter nu som inte fanns tidigare. Samtidigt är det ett problem att det finns så pass få dansare här. Det gör att det är ont om daglig träning. Fysiskt får man väldigt lite input och man måste ta ett stort dagligt ansvar för träningen, säger Marie Wårell Öhman.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!