Fast kanske borde titeln vara Dagen är nattens far? I uppsättningen som regisseras av Rasmus Lindberg har Lars Noréns självbiografiska drama nämligen genomgått ett könsbyte: fadern har blivit moder, modern fader, och sönerna döttrar. Rollerna spelas av Margareta Gudmundson, Mats Pontén, Therese Lindberg och Maja Runeberg.
Idén till genusomvandlingen kläcktes av Margareta Gudmundson som hade reagerat på att så många klassiska pjäser hade ungefär samma rollfördelning.
- De bekräftar ett manssamhälle, en familj där männen är dominerande, där mamman är en bakgrundsfigur, en hämmad hemmafru. Och det finns hela tiden jättebra manliga roller, och den enda kvinnliga rollen är liksom i bakgrunden. Så jag tänkte: Hur skulle det se ut om det var tvärtom? Hur skulle det se ut om det satt en liten ensam pappa där uppe i trappan, och det var en mamma som satt och hade en väldig relation till sina döttrar.
Svårt med trovärdigheten
Att träda in i en roll som ursprungligen har ett annat kön är inte alldeles enkelt, det fick Therese Lindberg erfara när de började med repetitionerna för ungefär fem veckor sedan.
- Min roll, den äldsta syrran, är militär i originalet, och här har jag antagligen gått någon sorts husmodersskola, och är väldigt kvinnlig i stället för väldigt manlig. Och den krocken mellan texten och karaktären upplevde jag först som rätt svår. Hon svär mycket och är aggressiv och utagerande.
När du säger svår, menar du då att det har med trovärdigheten att göra?
- Ja, för mig själv. Hur ska jag göra det? Kommer det att skära sig på något sätt? Det är ju 50-tal. Uppträdde tjejer så? Det var en helt annan norm man levde under. Det var något som jag var skraj för i början men det känns som att det kommer att vara lugnt.
Maja Runeberg håller med om att rollen som den äldsta systern är komplicerad - men också spännande.
- Den äldsta brorsan har den fysiska makten, som slår ner pappan när det behövs, den rollen som kvinna är ju mer snårig, men jag kan också tycka att pjäsen i sin originalform känns lite gammal, den bilden av en man - är det så spännande att se i dag? Den är från 80-talet.
Rasmus Lindberg betonar att Natten är dagens mor inte är ett drama som kretsar kring kön eller könsförtryck.
- Det handlar om att växa upp i en familj som lever med ett missbruk, en sjukdom, men givetvis har vi gjort en genusmedveten tolkning av hans uppväxt, så nu säger vi: "Om du hade varit kvinna då Lars, vad hade hänt då?"
- Det blir tydligt att varje scen känns ny, nästan varje replik, det betyder någonting att man ändrar på kön, det är mamman som frågar pappan "Hur är det med din kärlek?", "Ja den är hopplöst stark" säger han när han sitter med lungcancer och röker ihjäl sig av oro för henne, för att hon ska dö i missbruk. Man hör den meningen lite tydligare än om man hade snurrat på det, och så tycker jag att det är, mening för mening i 64.000 ord eller vad det nu är, och det är en vinst.
Spelar sig själva - i framtiden
Som en motvikt till Noréns socialrealistiska tungmod får man nog betrakta höstens andra stora pjäs, Evigt ung av Erik Gedeon. Det är en farsartad musikal som gjort succé runtom i Europa. Där får aktörerna spela sig själva - 40 år in i framtiden. 2041 har Norrbottensteatern blivit ett ålderdomshem och de gamla skådespelarna som alltjämt är unga till sinnes gör uppror mot ålderdomen genom att sjunga pop- och rocklåtar, exempelvis I will survive och We will rock you.
Först ut på repertoaren är emellertid enmansföreställningen Svenne med Hakim Jakobsson. Pjäsen är baserad på Per Nilssons Augustprisade ungdomsroman som handlar om en yngling som går med i ett högerextremt parti. Regissören Catherine Parment stiftade bekantskap med boken när den kom ut 2006, eftersom ämnet engagerar henne.
- Även innan det här i Norge hände kan man konstatera att Sverige och världen på de här bara cirka fyra åren är väldigt förändrat. Så texten måste egentligen omvärderas. Och med den bakgrunden, och det som har hänt i Norge, får vi bearbeta den.