Nordqvist bjuder på generöst party

En bit utanför standard och spillet från tryckarken susade emot mig, men jag blev så glad. Vad generöst, vilket party! Och det blev bara bättre. Endast en rubrik och några små fotspår leder läsaren in mot förstasidan. Väl där ser man ryggen på en liten figur med svans. Den sitter på en sten och funderar. På bokens egentliga förstasida, den där texten också börjar, ilar så en annan liknande figur förtvivlat in från vänster. Det är lillebror. Han har sökt sig till farbror gud-vet-vad-för-djur som kanske kan hjälpa till att hitta hans försvunna syster. Själv är lillebror en råtta. Letandet görs sedan i enda lång obruten rörelse, lillebror flyger päronluftballong, över boksidorna. Varenda bild är utfallande. Ja, de faller ofta till och med över på nästa uppslag, och den outtalade avslutningen på högersidan blir den nya vänstersidans början. Överallt i magiska landskap, men ofta med klar verklighetsanknytning, dit Sven Nordqvist tar oss pågår aktivitet. Ett tornerspel där sniglarna bär ryttare är lika troligt som en vanlig stel och död legogubbe i ett barnrum, att en gumma spelar pingis med en groda är självklart. Det är magiskt och verkligt på samma gång; Alice i underlandet och Luleåkonstnären Lennart Holmboms över tre meter långa målning i stadens gymnasieby, i förening. Den som läst Pettson-böckerna med sina biberättelser känner igen tekniken. I Var är min syster? har dock Nordqvist inte hållit sina små figurer tillbaka, alla händelser, gestalter och föremål är påtagliga delar av historien - och ett resultat av en lång tids arbete. Det hela började faktiskt för en sådär 25 år sedan när lusten att få göra stora detaljerade bilder sammanförda i en enda saga skulle realiseras. Det var då texten kom att bli stötestenen, aldrig tidigare har Nordqvist skrivit efter att ha gjort bilderna, och arbetet stannade upp. Så här efteråt kan man konstatera att den inte heller blev helt lättläst och saknar bildernas flyt. Men samtidigt är den mycket rar, liksom sårbar. Berättelsen med eller utan bokstäver, handlar både om att se varandra och förstå någon annans sätt att tänka men också om att lita till sig själv. Och under tiden lillebror tillsammans med farbror vad-han-nu- är tänker och letar ser vi systern som en liten prick och hör, om vi läser texten, ett litet barns logik. Det är fint. Hur det nu än går med Augustpriset, boken är nominerad, ska det lilla bokförlaget Opal trots min obehagliga farhåga om någons låga lön då boken är tryckt i Kina, ha heder av satsningen. Var är min syster? håller det den lovar.