Njutningsfylld violinkväll

Det behövs förvisso inte alltid maffiga kulturhus för stora konstnärliga upplevelser. Tilltron till avancerad elektronik tar sig ibland nästan hysteriska former. Den enklaste kyrkomiljö kan erbjuda akustiska överraskningar och ge musiken oanade möjligheter. Kyrkan i Älvsbyn är en sådan plats. Norrbottens kammarorkester inledde på torsdagskvällen sin pågående turné där och det var en glädje att uppleva hur mjukt och lyhört den instrumentala klangen togs emot därinne. Publiken var rätt talrik. Det kan delvis ha berott på att barn ur musikskolan i Älvsbyn bereddes tillfälle att tillsammans med orkestern spela ett par inledande nummer, första satsen ur Drottningholmsmusiken av Johan Helmich Roman och en liten taktfast västerbottnisk folklåt, Babba-Lisas hyfs?n. Och det var säkert ett lyft för de unga violinisterna, som sedan med beundran i blick lyssnade till en ny idol, violinisten Karen Gomyo, när hon spelade Mozarts Violinkonsert nr 5 i A-dur. Karen Gomyo spelar på en äkta Stradivarius, från 1703, och bara det är ju en märkvärdighet, men för att få tillgång till ett sådant instrument krävs också en osedvanlig förmåga och talang. Och den lilla kanadensiskan med det japanska påbrået åstadkom också en musikalisk njutning utöver det vanliga med sin mogna behandling av den mest kända och därför kanske mest utnötta av den 19-årige Mozarts fem violinkonserter. Men hennes tolkning av den gav en ny fräschör och glans över den, hon utstrålade kraft och auktoritet i den första satsen, mjukhet och grace i den vackra långsamma satsen, hon demonstrerade sin tekniska skicklighet i de båda solokadenserna och slutligen i den sista satsen ? med dess turkiska klangkrydda ? sin förmåga att till fullo ta ut instrumentets klangresurser. Efter en liten paus visade också Karen Gomyo god mottaglighet för samtida musik, Toru Takemitsus Nostalghia för violin och stråkorkester, ett skimrande stycke musik som om man så vill kan jämföras med en i vinden sakta böljande genomskinlig textil och därför också kräver en enorm kontroll av stråken. Kompositionen är en hyllning till den ryske filmregissören Andrej Tarkovskij, som mot slutet av sitt liv blev känd för oss svenskar genom sitt samarbete med Erland Josephson. Det är musik som stilmässigt ligger långt ifrån Mozarts men det finns en lätthet och elegans i den som förenar. Norrbottens kammarorkester under Petter Sundkvists ledning förtjänar ett allt högre beröm för sin musikaliska kontinuitet och smak, det är en homogen och väloljad ensemble som kan mäta sig med de bästa. Illasinnade brukar framhäva att orkestern är ett hopplock av frilansare utanför Norrbotten, men de inser inte att det är norrbottningar i förskingringen som ser en glädje i att bygga upp just Norrbottens kammarorkester. Just nu är det inte realistiskt med en fastanställd orkester ? men vem vet: med nya konsertarenor kanske vi även här kan få en situation liknande den på nära håll i Finland. Konserten avslutades med en av Haydns många symfonier, den 47:e från året 1772, året innan Mozart mötte Haydn för första gången, vilket möjligen kan ha avsatt spår i de eleganta violinkonserterna ett par år senare. Haydns fallenhet för musikaliska överraskningar spåras även i denna symfoni, ity att den tredje satsens menuett utformats som ett palindrom, vanligare som litterär form, där man kan läsa en mening eller ett ord på samma sätt såväl framifrån som bakifrån. Menuetten vänder i mitten och samma noter används till utgångspunkten. Den här symfonin brukar också hänföras till Haydns ?Sturm und Drang?-period. Så mycket av Weltschmerz kan man inte förmärka ? det är typisk Haydnmusik, möjligen lite allvarligare i inledningen, men den långsamma satsens sköna melodi och finalens briljanta formuleringar är typiska. Det var en schvungfull och härlig avslutning på en konsert, där dock publiken i Älvsbyn på grund av det ungdomliga inslaget i början fick vara utan Rolf Martinsons hågkomst av Arnold Schönberg, A.S. in memoriam, som därför lämnas utan kommentar i denna recension. Kammarorkestern med Karen Gomyo spelade i Ebeneser i Luleå på fredagskvällen, fortsätter till Haparanda på lördag och avslutar i Musikhögskolans aula i Piteå på söndag.

Njutningsfylld violinkväll

Minnen och hemlängtanNorrbottens kammarorkesterDirigent: Petter SundkvistSolist: Karen Gomyo, violinMusik av Mozart, Takemitsu, HaydnÄlvsby kyrka torsdag 1 april

Minnen och hemlängtan
Norrbottens kammarorkester
Dirigent: Petter Sundkvist
Solist: Karen Gomyo, violin
Musik av Mozart, Takemitsu, Haydn
Älvsby kyrka torsdag 1 april