Midvinterfestivalen, dag 3Ratatouille Elektroakustisk högtalarkonsert Två väsensskilda men båda högst njutbara musikupplevelser får avrunda Midvinterfestivalens näst sista dag. Först Ratatouille, en skön blandning av jazzstandards, körverk, musikal- och operettnummer, framförd i Black box av elever från Musikhögskolan. Det är ett synnerligen välfyllt program - inte mindre än 22 nummer levereras på knappt två timmar, vilket gör att vissa partier ofrånkomligen känns som transportsträckor. Personligen tror jag att man vunnit en hel del med litet färre men bättre sammanvävda nummer, som i den magnifika sista tredjedelen, där den ena fullträffen avlöser den andra och sångerna på ett ofta originellt och roligt vis hakar fast i varandra. Föreställningens verkliga höjdpunkt är för mig Teresa Lindholms känslomässigt fullödiga tolkning av Your daddy’s son från Ragtime som på ett sublimt sätt övergår i G F Händels Lascia ch’io pianga, framförd av
Erika Back och en snudd på överjordisk flöjt/klarinett/bas-trio.
Efter en finstämd avslutning med Imogen Heaps Hide and seek samlades en något decimerad skara i Stora salen för en mer exklusiv ljudupplevelse i form av en elektroakustisk högtalarkonsert där Lothar Heinles tämligen nyskrivna Schutt wälzen med sitt kaotiska virrvarr av "ljudslam" från det moderna informationssamhället fick bilda en fascinerande pendang till den drygt sex decennier äldre sviten av "brusetyder" signerade musique concrete-pionjären Pierre Schaeffer. Även om inte alla stycken föll mig i smaken så är blotta det faktum att elektroakustiska konserter äger rum i sig värt en applåd!
Applåden får tillägnas hela denna strålande kväll som, liksom festivalen i övrigt, visar på den kreativa potential som ryms inom Acusticumkomplexets väggar.