När vi var ute och gjorde förra veckans enkät till Fredagsnöje svarade förvånansvärt många att de bara tänkte sitta hemma och ”ta det lugnt”.
Jag dör då. Vill ut. Åka bil. Se något nytt.
Förra helgen kastade jag och en kompis oss in i bilen och tog E 4 norrut, till Morjärv för att shoppa. Eh, ursäkta? Ja, på GeKås ni vet.
Om det inte vore för att jag är och träffar Kevin Borg i Stockholm så skulle jag ha gått och sett Glesbygd’n på torsdag och filmfestivalen i Älvsbyn i helgen.
I övrigt tycker jag att det är rätt dött. Och inte går det något på bion heller. Det är så ibland.
Desto mer spännande var det att träffa Frida Hyvönen på plats i Bygdsiljum. Det är kul det här med vissa människor. Jag har ju börjat spela i band och det är mycket intressant att se hur vissa människor agerar i den nya situationen. Ursäkta om jag generaliserar men det är lite mystiskt. Jag möter musikmännen på ett annat sätt nu. Och de mig. Det är roligare att prata med dem. Respekten finns där och de frågar saker de är uppriktigt intresserade av.
Jag vill berätta, så här är det ofta: Man säger något kul, ingen skrattar bara sväljer. Man säger något djupt. De tystnar. Man försöker skåla. Bröla. De tystnar igen. Blir rädda nu. Kvinnor ska vara kvinnor. Män är män.
Det är skitjobbigt!
De ska alltid påpeka ett bättre sätt att säga något, eller ännu värre: säger samma sak men andra ord. Det jag sagt är inte kul nog. Det måste dechiffrereras till deras språk först. Nu säger jag det. Men någon annan får en dunk i ryggen.
Trevlig
helg!