Nicolai Dunger går sin egen väg

Efter 18 år som skivartist har 42-årige Nicolai Dunger upplevt allt från hyllningar i USA till miljongage för en reklamlåt. Och han har inga planer på att sluta. Det är 1992. Nicolai Dunger är 24 år och har bestämt sig. Trots en landslagskarriär i fotboll bakom sig ska han sadla om i livet och bli artist. I dag, 18 år senare, och en rad flyttar mellan uppväxtstaden Piteå, till Stockholm, New York, Brännö i Göteborgs skärgård och Stockholm igen är han fortfarande lika aktuell. Album nummer 13 släpptes förra veckan i Europa och i helgen gästar han Kulturens hus och Acusticum för två spelningar. Längs hela den långa karriären har Nicolai Dunger varit den typen av artist som vågat göra det som faller honom in. En säregen låtskrivare och sångröst som för varje släpp satsat på det personliga snarare än det som gällt i genren för tillfället, vilket exempelvis en grass-doftande skiva med Mercury Rev såväl som tolkningar på svenska av poetikonen Edith Södergran (2006) visar. Dunger har aldrig sålt stora mängder skivor, och upplevt hur det känns att bli droppad av sitt skivbolag för sviktande försäljningssiffror - men å andra sidan jobbat sig till en trogen fansskara över olika delar av världen. Fans som troget följt honom skifta mellan sound och uttryck på merparten av de tretton albumen. - Ja, det går väl allra bäst i Tyskland och kring Holland. Där är det ungefär som det är hemma med 300 till 400 personer på varje spelning, säger Nicolai, då Kuriren träffar honom nära nya hemmet i Vasastan, Stockholm. Kompromisslös
Den där kompromisslösa inställningen till att gå sin egen väg verkar även prägla Nicolai som person. Han säger själv att han hatar den där stämningen i en grupp då alla håller med alla, då ingen vågar säga vad de egentligen tycker. - Jag klarar inte av det, då växer det som en allergi i mig. Nyligen gjorde jag en spelning för miljön som bland annat Ane Brun satte upp, vi satt ett gäng och blev intervjuade och det var en massa av de andra artisterna med, Those Dancing Days bland annat. Alla pratade så fint om hur de sorterade soporna och gjorde en massa för miljön, allt kändes så falskt. Jag klarar inte alls av den stämningen, säger han. Mobbad
En period under uppväxten i Piteå var Nicolai mobbad. Han minns inte riktigt varför, men det var inte alltid enkelt att i en liten stad växa upp med en pappa som var framgångsrik och samtidigt känna sig annorlunda. Kanske är det en av förklaringarna till hans starka drivkraft? - Farsan var framgångsrik fotbollstränare och stack ut, och i en liten stad kan det bli mycket avundsjuka. Barn kan vara grymma och det är ju en stor drivkraft för människor att få sätta saker till rätta. När man blir mobbad vill man slå tillbaka och visa dem. Jag önskar ingen uppleva det jag kände då, säger Nicolai. Reklampengar
Ett yrkesliv i en smal genre utanför den kommersiella fåran har också betytt att Nicolai under perioder tvingats vänja sig vid en levnadsstandard långt från många andra 42-åringars. Men det ändrades, i alla fall tillfälligt, när Something in the way plockades upp av Statoil och sen Volvo för en reklamfilm i USA för några år sedan. - Ja, den gav ett par miljoner, säger Dunger och tystnar. ...Är det svårt att prata om
pengar? - Det blir lätt så fel och folk tror att man går runt och lever som en miljonär, vilket är långt från sanningen. Pengarna från det ska jag klara mig på länge och de är en stor del till att jag kunnat släppa flera av mina senare skivor på egen hand. Something in the way har betalat för vinyl-trilogin (Vinyl Trilogy) bland annat. Hyllad i utlandet
Dunger har vid ett par tillfällen i karriären varit relativt nära ett större genombrott internationellt. Inte minst i USA efter hans album Here’s my song... (2004). Såväl stora New York Times som New York Post och Entertainment Weekly hyllade honom och spelningarna avlöste varandra. - Det blev konstig tajming med den plattan. Mitt skivbolag sköt på release i ett halvår, då de förhandlade med ett par amerikanska bolag som ville ge ut plattan och det gick för lång tid. De som gillade mig hade redan köpt plattan på nätet när den väl kom. Men jag visste nog alltid att det inte ska bli så med mig. Min musik är alldeles för smal för det, säger Nicolai. Fotnot: I morgon uppträder han på Kulturens hus i Luleå. På lördag på Acusticum i Piteå.

Nicolai Dunger går sin egen väg

Kurirens Klas Granström har träffat Piteåsonen Nicolai Dunger i Stockholm inför spelningarna i Norrbotten. De pratar om mobbningen i barndomen, pengar och Dungers otvivelaktiga tro att alltid gå sin egen väg.