För tredje året i rad har Norrbotten NEO arrangerat en så kallad tonsättarvecka som de kallar New Sweden. Det innebär att ensemblen övar in och framför musik komponerad av ett antal specialinbjudna tonsättare, såväl nya som väletablerade. Ett flertal stycken är beställningsverk som får sitt uruppförande under en konsert på Studio Acusticum i dag.
Petter Sundkvist, Norrbotten NEO:s konstnärliga ledare, beskriver verksamheten som ett slags verkstad där musikerna får en unik möjlighet att sätta sig in i de aktuella verken genom en dialog med tonsättarna.
- Vi får chans att dels sjösätta nya verk och dels prova andra tonsättare som vi vet har skrivit spännande verk som ligger nära sättningen. Förra året uruppförde vi Per Mårtenssons verk, det har vi spelat på fem festivaler nu utomlands, så det har fått en väldig avsättning. Idén är att vi får en trygg miljö hemma utan att det blir så exponerat första gången och att vi får en chans att verkligen arbeta in verken och tillsammans med tonsättarna få studera in dem, säger han.
Kammarmusikverk
De tonsättare som detta år inviterats till Piteå är Brita Byström, Anders Eliasson,
B Tommy Andersson, Johan Hammerth och sist men inte minst Ylva Lund Bergner och Christofer Elgh. För några år sedan skrev Ylva Lund Bergner, som för tillfället är bosatt i Lyon där hon läser det sista året på sin musikutbildning, ett stycke med titeln Neo, så på sätt och vis föll det sig naturligt att hon någon gång skulle samarbeta med Norrbotten NEO. Hennes Euphorbia är ett kammarmusikverk för bland annat flöjt, klarinett och violin. Hon skrev musiken för en ensemble i Köpenhamn men inte förrän nu kommer den att framföras i sin fullständiga form: med elektronisk förvrängning. Hon uppskattar möjligheten att få diskutera kompositionen med musikerna på plats.
- Noter är inte så exakt som man kanske tror, det är mer en symbol, och sen kan man tolka det på olika sätt, säger hon.
Helgonet Kristoffer
Christofer Elgh, som i grunden är lutenist, har gjort en musikalisk tolkning av legenderna om helgonet Kristoffers martyrhistoria: On St Christopher’s Day. Musiken är tillägnad hans dotter eftersom de brukar skämta om att han, liksom Sankt Kristoffer, är en bärare. (Christophoros betyder "kristusbärare" på grekiska)
- Hon tycker att jag bär på saker, jag har alltid ryggsäck och reser mycket. Det finns många storys om Sankt Kristoffer, om hur han tar sig undan martyrdöden ett antal gånger, och det är också kopplat till Australiens inofficiella nationalsång Waltzing Matilda, den handlar också om en man som är ute och går, en så kallad swagman.
Hur kommer detta till uttryck i din musik?
- Det kommer några svängar där det sprätter ut, och han transcenderar varje gång, så pilarna stoppar, han glider undan angreppen mot honom, precis när de försöker avliva honom på olika sätt glider han undan in i en sorts eter och då kommer det en speciell glidande sak i musiken.
En glidande sak i musiken, vad är det?
- Musiken glider uppåt, svaga trianglar spelar, det är ett slags skimmer som blir.
On St Christopher’s Day är ett beställningsverk, det vill säga, Chrisofer Elgh har skrivit det speciellt för Norrbotten NEO:s ensemble.
Hur går det till, kommer tonsättaren med sitt stycke och så tackar ni. Men tänk om det är skit?
Dialog med tonsättaren
Petter Sundkvist erkänner att den risken naturligtvis finns, och återkommer till vikten av att kunna hålla en dialog med tonsättaren ifråga, och anpassa musiken efter ensemblens förutsättningar.
- Jag hade en hårddiskkrasch, säger Christofer Elgh, så mina stämmor såg inte så sunda ut som de brukar göra, och det var något som jag inte var så glad över själv. Man skickar ju pdf:er och så är det fel i dem, men det fina här har ju varit att jag fått tid att ändra på saker, vilket man inte ofta har, då skickar man ett stycke till Japan eller till New York och sen spelas det och man är inte där.
- Det är det som är lite tanken med det här, inskjuter Petter Sundkvist, att vi ska försöka undvika beställarförfarandet då man bara beställer ett verk så kommer det färdigskrivet och så spelar man det. Normalt sett har vi försökt repetera in så att musikerna känner sig trygga när tonsättarna kommer så att man verkligen kan arbeta med uttrycket. Ofta är det väldigt mycket frågeställningar från musikerna också, som i Ylvas stycke, där är det mycket alternativa spelarter. Det blir ett slags gissningslek för musikerna vad hon vill åt.
- Det är lite speciellt, det kan spelas av flera olika sättningar, till exempel pianostämman kan också spelas av cittra eller elgitarr, säger Ylva Lund Bergner
- Det är det som är bra med New Sweden-veckorna, säger Petter Sundkvist, att vi får chans att i lugn och ro arbeta igenom verk och känna dem från grunden och det är så otroligt mycket lättare för oss sen när vi ska programsätta, för vi vet hur verken är, vi vet hur de kommunicerar med publiken och hur de passar ihop med andra verk. Det är väldigt svårt att göra det när man bara har partituren till hands.