Känslan gäller objektet för boken: nazismen. Eller nationalsocialismen och dess delar: judefientligheten, våldsbenägenheten, ledarfixeringen, fientligheten mot fiender, diktaturvurmen, hatet mot demokratin, förnekelsen av nazityska förintelsen av judar, och romer.
Författaren lyckas dock hålla en sakligt analyserande distans till sitt undersökningsobjekt, nazismen i Sverige.
Den detaljrika framställningen är imponerande, trots att det handlar om en hemsk ideologi, rörelse och dess partibildningar.
Författaren går tillbaka till mellankrigstiden, krigsåren och de första decennierna efter kriget, trots att boktiteln anger de senaste 15 åren som fokus. Den perioden kommer också, men den nazistiska historiken i Sverige tillbaka till 20-talet belyses utförligt.
Lööws bok skulle ha vunnit på mer uppdelning av stycken och en del bilder på nazistiska och fascistiska partiföreträdare, som mellankrigstidens Sven Olov Lindholm och Birger Furugård.
Apropå företrädare ändrar den nazistiska rörelsen karaktär efter det nazityska krigsnederlaget. Rörelsen blir otydlig i organisation och får en ledarlös karaktär. Den blir mer ett nätverk och Lööw kallar den för miljön.
Inspiration från vit maktrörelsen i USA och den nya kommunikationstekniken med Internet har bidragit till att ändra karaktären på nazismen i Sverige till att bli en mer diffus, till synes ledarlös, företeelse.
Partibildningar, organisering och annat med rötter i mellankrigstiden finns kvar, men det har tillkommit nya element i den nazistiska verksamheten.
Ett utbyte sker, åsiktsmässigt och personellt mellan närliggande rörelser som rasistiska och främlingsfientliga partier som ibland är lokala, grupperingar och liknande.
Vad gäller Internet talar Lööw om att det är en tudelning av rörelsen, en dubbel förekomst. Det är en virtuell, som lever ett liv på nätet med filmer om verksamheter, dåd, butiker för föremål och propaganda och annat. Och det är en fysisk verklighet med möten, demonstrationer, tillslag och annat.
Nazismens tendens att röra sig mellan mer lugn partipolitisk inriktning och mer våldsbenägen aktivism lyfts fram av Lööw. De senaste åren har det varit det senare som gällt i Sverige.
Trots det obehag Lööws bok ger vid läsningen tycker jag den är väldigt bra. Ju mer upplyst en medborgare är om extrema företeelser i samhället desto bättre. Med Lööws bok blir man verkligen upplyst om nazismen i det svenska samhället.