Naturlig sommarbiennal

Inför dagens öppning av Luleå sommarbiennal ståtar en röd lokaltrafikbuss med sex ton planteringsjord och en hel koloniträdgård på sitt tak och på Konstens hus spirar kalifornska blommor som under våren drivits upp i kommunens växthus. Jord är också en central del av den franska fotografen Liza Nguyens bilder, som nu visas på Norrbottens museum. Bilderna är stora, nästan två meter höga. På ett vitt papper ligger en jordhög, i färger som skiftar från bild till bild. Röd jord, grå stenar, något som går åt brunt. På en bild är jorden så torr att den inte ens gått att hälla ner från handen till pappersarket. I stället har den placerats där i bit. Den torra jorden kommer från My Lai, en stad vars namn vi i väst lärde känna genom en omfattande massaker på befolkningen under Vietnamkriget. Liza Nguyen har en del av sitt ursprung i Vietnam. Trettio år efter krigsslutet reste hon tillbaka till sin pappas hemland, utan direkta planer. Men i varje stad hon besökte samlade hon ihop en handfull jord, som hon stoppade i en påse. Men sin kamera sökte hon spåren efter kriget. Fann dem överallt ? i krigsmuseer, i bunkrarna som syns i landskapet, på kyrkogårdar, i krigsmonument och i gamla vapen. Av bilderna gjorde hon vykort, Postcards of Vietnam, också de en del av utställningen.  ? Jordhögarna är jättesmå i verkligheten, jag har förstorat upp dem rejält, säger Liza Nguyen, som har bråttom att bli klar inför morgondagens vernissage. Lårarna med de stora bilderna blev försenade på sin väg från Paris till Luleå. Hon hade visserligen kunnat hoppa över helgens besök i skärgården, men det kunde hon bara inte.  ? Det är bara att jobba på. Prisad i Frankrike Hennes bilder har nyligen blivit prisade i Frankrike där hon tilldelades Prix Fnac de la Photographie, ett ungt fotografipris som delas ut av ett förlag som håller sig med en stor fotokollektion. Genom priset kommer hon nu att få ställa ut i Arles, i samband med den stora fotomässan.  ? Jag kände att jag ville göra någonting kring Vietnam, men visste inte vad när jag reste dit. Men jorden blev för mig ett slags tecken, en antydan om vad som hade hänt där. Egentligen vet jag ju inte exakt vad som har hänt just där, men den vietnamesiska jorden är laddad och blir till tecken för en social, politisk och historisk realitet. Bland vykorten ska besökaren själv få botanisera för att förhoppningsvis välja ut ett motiv som de sedan med hjälp av en dator ska kunna kopiera och ta med sig hem.  ? Jag hoppas att det kommer att fungera. Jag skulle naturligtivs kunna göra det enkelt och sälja vykort. Men för mig känns det viktigt att människor som ser utställningen är aktiva i processen, säger Liza Nguyen. Karliforniska växter Arton plantor har konstnären Simon Leung från Los Angeles planterat på Konstens hus. En variation av växter hämtade från Kalifornien ? blommor och olika grässorter. Några örter. Perenner och ett-åriga. Ser inte särskilt utländska ut, liknar ängsblommor och bär namn som ?yarrow?, rölleka på svenska. Och det är väl just bland annat det Simon Leung vill resonera kring i verket. . . that this is here. . . (Songs of Los Angeles for the people of Luleå). En lättsam opera i en akt där en far går omkring i en park i Los Angeles tillsammans med sina två söner och sjunger sånger om blommorna de passerar. Pappan och pojkarna finns i tre TV-skärmar bland blommorna på podiet och musiken är skriven av kompositören Luke Stoneham. Simon Leung, som bland annat ställde ut på Venedigbiennalen 2003, tycks sätta en ära i att variera sig som konstnär.  ? Jag gör aldrig samma saker två gånger. Här i Luleå visar vi första akten av operan som i sin helhet består av tre. Ouvertyren, Botanik och Retorik, är skriven av Michael Webster och är också en film. Sedan några år tillbaka arbetar han med operan vars titel lyder This side of the mountain.  ? Det är en filosofisk betraktelse över natur och människa, skulle man kunna säga. This side of the mountain är helt enkelt Griffith Park, som ligger på Santa Monica-bergens östra sida. Parken består till största delen av orörd natur, men där finns också växter som förts dit från andra platser. Kalifornien är ett ökenområde och Los Angeles är möjligt bara genom att människan lärt sig tillföra vatten, säger Simon Leung, som genom sin opera vill påminna om den ständiga pågående kampen mellan natur och industri.  ? Jag har länge velat göra en opera och eftersom jag känner två tonsättare satte vi bara i gång. Nyligen kom jag ut med en bok om samtidskonsten efter 1985, där jag var redaktör, och jag undervisar också en hel del i konstteori. Mina vägar till konsten ser olika ut hela tiden, säger Simon Leung. Fotar sig själv Längst ner i Konstens hus hänger tre fotografier signerade Clifton Fexmo, en man som enligt sommarbiennalens arrangörsgrupp Kilen, tillhör Luleås kulturhistoria. I många år satte Clifton Fexmo in sina mycket speciella annonser i ett lokalt annonsblad. Annonser som med en bild föreställande herr Fexmo i kubb berättade om filmer han sett, resor han gjort ? som blev dagens trivialiteter upphöjda bara genom att räknas upp. Annonserna väckte stor uppmärksamhet och 1994 skapade konstnärsgruppen Kilen en utställning med Clifton Fexmos annonser på ett galleri i Luleå.  ? Clifton Fexmo har gått vidare med samma idé, men i ett nytt media. Numer tar han fotografier av sin egen vardag med hjälp av självutlösare. Vi har valt ut tre av hans bilder och bjudit in honom speciellt till sommarbiennalen, säger Dan Lestander. Väl medveten om att han sticker ut hakan försvarar han sitt val.  ? Clifton Fexmo kallar sig inte själv för konstnär, men i sin dokumentation av sin vardag tycker jag att han skapar konst. Hans medverkan här på biennalen skapar en stor spännvidd. Här finns allt från världsstjärnor till mycket lokala konstnärer. Clifton Fexmo tycker att det är roligt att få vara med och berättar om hur det kom sig att han började fotografera sig själv.  ? Jag har sysslat med släktforskning länge och ville ge en bild av mig själv bakom alla siffror och knapphändiga uppgifter som förekommer i dessa sammanhang. Själv hade jag aldrig en tanke på att jag skulle ställa ut bilderna. Det var Dan Lestander som kom och frågade om jag ville.

Naturlig sommarbiennal

Om temat för en samtida konstbiennal är natur och industri är det väl inte så konstigt att det sätts en del frön och planteras en del blommor i den norrbottniska jorden som en del av verken.