Det andra verket från Christian Rivel som hamnat på Kurirens nöjesredaktion. Här presenterar Audiovision en aningen smörigare variant av neoklassisk metal med Christian Rivel som upphovsman. <br>Den här plattan är rent musikaliskt mycket ointressantare än Divine fire. Det är lite mer slätstruket och håller en given mall för fartig metal med glassiga inslag. Har man dessutom med ett knippe gitarrister som gärna vill vara Yngwie Malmsteen känns det ännu plattare.<br>Konstigt i sammanhanget för vår svenske gitarrhjälte är ju ingen ängel direkt. <br>Textmässigt fungerar den här plattan väldigt väl, nästan som en hjärntvätt. Det är kristna budskap rätt igenom i texterna och efter ett tag vill man bara hänga med.<br>Roligt plus på The calling är Sweet-covern Life is like oxygene. En annan kuriös information är den uppsjö av gästartister som förekommer. Eller vad sägs om Bruce Kulick, Mic Michaeli och Jeff Scott Soto?<br>Betyg: 3 hästar<br><br>
