Det är fjärde året i rad Magnus Tingsek spelar på Piteå dansar och ler i någon konstellation - bland annat som sidekick till Timbuktu och reggaegitarrist i Helt off - men det han gör ikväll liknar ingenting Piteå tidigare sett av skåningen med den sammetslena rösten.
Lokalen gör naturligtvis mycket för den förändrade stämningen. Spelningarna i Piteå stadskyrka är en välkommen undanflykt för oss som klarat av den första fyllan och inte gärna återupplever den genom andra varje PDOL. Det är till exempel inte så många som skulle komma på idén att springa in i en kyrka och vråla "VAFAN ÄREHÄR FÖJÄVLA BÖGMUSIK?" (citat taget från en lätt överförfriskad festivalbesökare på en annan spelning); i stället är alla som samlats härinne när klockan närmar sig halv tolv här för att se just Tingsek.
Mest bidrar dock Tingsek själv till spelningens unika känsla. Han har nämligen tagit med sig Vindla String Quartet, arbetat fram stråkarrangemang till några av sina låtar och skalat av musiken så mycket som möjligt. Resultatet är närgånget, känslofullt och nästan plågsamt vackert på sina ställen.
Tingseks röst är av den sort som man gärna sparar i fickan och tar fram en regnig dag (tack, modern teknik, för att ni gör detta möjligt), och de vindlande stråkarna är. Tingsek berättar att han själv längtat länge efter att få göra ett sådant här projekt, och jag inser att jag längtat minst lika länge efter att få höra det. Det finns så mycket musik inuti den mannen, och utan tvekan också i stråkkvartetten han tar hjälp av, att det är omöjligt att sitta oberörd.
Tyvärr blir en timme och tio minuter av Magnus Tingsek lite i längsta laget - ibland smälter låtarna liksom samman till en sammetslen gegga - men i samma stund som jag kliver ut på kyrktrappan önskar jag det varat lite längre. På båda sidor om mig dunkar öltältens festmusik, och i det ljuset skulle hela PDOL kunna få bestå av att Magnus Tingsek jammar loss.