När strukturproblemen blev en fråga för individen

"Man måste gilla läget, gilla-la-la läget", tjoar Tomas Ledin och har uppenbarligen anammat budskapet från allehanda coacher och handelsresande i positiv attityd. Fast egentligen är det snarare tvärtom. Vi måste faktiskt inte alls gilla läget. Många av oss börjar nog, i likhet med Barbara Ehrenreich, tröttna på att höra tjatet om att vi ska möta allt från uppsägningar till nedskärningar i välfärden med flåshurtighet och en frisk axeltackling. Ehrenreich drar slutsatsen att allt för ihärdiga predikningar om vikten av positivitet är ett samhälleligt sjukdomstecken. Jag är benägen att hålla med. Det är en allvarlig varningssignal att det numer sätts likhetstecken mellan något "positivt" och något "bra", samtidigt som "negativt" likställs med "dåligt". Att vara negativ till en usel samhällsutveckling är både bra och nödvändigt. Det sköna med Ehrenreich är just att hon är så heligt förbannad över vad som hänt i hennes hemland USA. Med sin vässade penna petar hon hål på den ena uppblåsta tankebubblan efter den andra. Den amerikanska drömmen är bara en chimär, i själva verket är det svårare att byta klass i USA än i Europa. Att vara positiv är inte en inställning i Amerika. Det är en del av en ideologi med rötter i kalvinismen, vars Gud inte har plats för alla i sin himmel utan bara de som verkligen arbetar - med sin inställning inte minst. Positiv attityd har blivit något som används i allt från cancerbehandling till företagsledning. Marknaden för att sälja självhjälpslitteratur, coachning och mjukisdjur med gulliga budskap hängande om halsen har vuxit till ett berg som står Ehrereich långt upp i halsen. IT-bubblor, finansbubblor, ojämlikhet. Alltsammans har blåsts upp inte trots, utan med hjälp av, det positiva tänkandet. Ingen har fått ifrågasätta utvecklingen - det gällde ju bara att vara positiv! Som framgått är Ehrenreich inte nyansernas författare. Hon är svartvit och henne bevis är snarare indicier. Ändå är exemplen så många och så talande att det är svårt att inte tro henne. Problemet med det "positiva tänkandet" är inte att det skulle vara något fel att jobba på sin attityd, utan att det gör strukturproblem till en individfråga. Krafterna som verkar för att vi ska ta till oss tankepaketet, vill att vi ska glömma deras ansvar gentemot oss. Risken är att de lyckas och får oss att kämpa så hårt med oss själva att vi inte längre orkar bry oss om politiken, arbetsvillkoren, medmänniskorna. Det finns något djupt cyniskt och suspekt i att människor som blir uppsagda uppmanas att se det som "en chans till en ny karriär".

När strukturproblemen blev en fråga för individen

Barbara Ehrenreich Gilla läget - hur allt gick åt helvete med positivt tänkande Översättning: Hans O. Sjöström Leopard