När staten ser allt vi gör

Enskilda personers unika idéer har därför haft möjligheten att utvecklas till självklara kommunikationsverktyg som vi numera tar för givna: till exempel webbmejl, messengertjänster, chattar, forum, och så vidare. På kort tid har internet förändrat världen. Men nu tyder allt mer på att vi kommer att tvingas använda nätet på ett annat sätt i framtiden än vi är vana vid i dag. I alla fall om vi är måna om vår integritet. I spåren av terrorattackerna och kriget mot terrorismen, har allt fler lagar och utredningsförslag tagits fram, som alla strävar efter att utöka den elektroniska övervakningen. Sveriges justitieminister Thomas Bodström har varit drivande i frågan, både i Sverige och inom EU. Till en början med argumentet att vi behöver skydda oss mot terrorister - sedan för att polisen behöver bättre medel också för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Det har dock varit svårt att skaffa sig en helhetssyn över vad som håller på att ske. Därför är den före detta IT-entreprenören Oscar Swartz genomgång av alla tagna, föreslagna och tänkta lagar i Marschen mot Bodströmsamhället desto mer välkommen. Inte minst eftersom det hittills knappt varit någon debatt i frågan, trots att mängden elektronisk övervakning ständigt ökar. Ett EU-direktiv tvingar till exempel snart alla tele- och internetoperatörer att lagra information om alla kommunikation. Det innebär att de måste lagra uppgifter om vem som ringer vem vid vilket tillfälle, vem som mejlar vem och så vidare. Mer finns att oroa sig i de utredningar som ännu inte resulterat i lagförslag. Eller vad sägs till exempel om att polisen får tillgång till samtliga internetabbonenters IP-adresser? Eller att införa möjligheten för telefonavlyssning även av personer som inte är misstänkta för brott? Som Swartz påpekar tar vi det för givet att vi kan prata med vem vill utan att våra samtal registreras. Vi förutsätter också att vi kan skicka ett brev utan att Posten öppnar det och gör anteckningar om vem vi skickade det till och vad det innehåller. Varför skulle det vara annorlunda på internet? Bodströms tankar har visserligen kritiserats förut. Men den största förtjänsten med Oscar Swartz analys är att han finner korskopplingar mellan de genomförda, föreslagna och tänkta lagändringarna: "När datalagring, utvidgning av hemliga tvångsmedel i alla riktningar, tillgång till IP-nummer på enkelt vis samt upphovsrättslagar rörande den digitala världen analyseras som ett paket, får vi en nation där myndigheterna har hållhakar på stora delar av folket - och legala möjligheter att använda dem." Thomas Bodström argumenterar ständigt att övervakningen endast handlar om grov brottslighet, att alla oskyldiga kan slappna av. Men så enkelt är det inte. För ett genomövervakat samhälle påverkar medborgarna. Vilka tar man kontakt med och vilka undviker man i ett läge där man vet att polisen även kommer att övervaka de misstänktas vänkrets? Oavsett var man står i frågan, ligger det i allas intresse att sätta sig in i utvecklingen. Marschen mot Bodströmsamhället fungerar som en utmärkt startpunkt, oavsett var man står politiskt.

När staten ser allt vi gör

Även om internet startade inom forsknings- och försvarsvärlden, har det till stor del växt och frodats för egen maskin - utan större regleringar från statsmakterna.