När poesi möter skulptur

I helgen torde det bli drag runt Konsthallen i Luleå. Inte nog med att Anna Odell är på plats för att visa sitt omtalade verk Okänd kvinna 2009-349701, ett ypperligt tillfälle för alla diskussionslystna Luleåbor att skapa sig en egen uppfattning. Dessutom öppnar utställningen Jubilarens val, där de norrbottenskonstnärer som känt sig manade lämnat in två verk var, att gå och tinga för de kommunanställda i Boden och Luleå som inte vill ha den obligatoriska guldklockan - det som blir över kan andra köpa in. Och eftersom det är Bok och Bild flyttar både bokhandel och konstnärer in med böcker och bilder i delar av konsthallen, intill Emma Rendels serieteckningar. På Biblioteket presenterar inbjudna Galleri Syster ett nytt performanceverk och video av den vietnamesiska konstnären Nguyen Thu Ha, utbildad vid Hanois konsthögskola och just nu Iaspis-stipendiat i Umeå och under en av husets trappor tar konstnärsgruppen Kilen tillfälligt plats. Folklig tradition
Kirunabaserade Koncentrat håller under helgen till i Kulturens hus foajé, medan de unga konstnärerna i Arty Fun Fun med hemhörighet i Kulturgården i Gammelstad intar en del av Konsthallen där också konstnären Peter Johansson, han med de styckade och vakuumförpackade dalahästarna och de röda stugorna med tillhörande skinheads, tillsammans med Barbro Westling regelbundet kommer att framföra föreställningen The Bergman horror show. Som en del av Bok och Bild, men med längre hållbarhet än helgen, ställer också skulptören Pecka Söderberg ut tillsammans med poeten Lina Ekdahl. Kanske inte direkt bok och bild, men väl poesi och skulpturer. Pecka Söderbergs bemålade träskulpturer hämtade från en mycket folklig tradition som drar tankarna till Bror Hjort eller kanske åt Döderhultaren, eller varför inte mer näraliggande, ångermanlänningen Anders Åberg till. Poeten Lina Ekdahls dikter, skrivna på skulpturer, på väggar och visualiserade på snygga "målningar". Dessutom kan man höra henne själv läsa i högtalare, hon som värjer sig mot beteckningen estradpoet och hellre kallar sig för en poet som gärna läser sina dikter högt inför publik. Även hon verksam i en tradition som lutar åt det vardagliga, med tydliga förebilder i storheter som Sonja Åkesson. För enkelt är det inte. I Lina Ekdahls poesi - vid det här laget tryckt i sex samlingar och inspelad på en cd - ryms inte bara iakttagelser av ett nu i världen, utan också en betydande mängd svart humor. Dessutom torde hon vara ganska ensam om att i en av sina diktsamlingar, kanske är det i Vad är det som ska utföras från 2005, citera Jokkmokks-Jokke utan att man tänker ironi. Kommer från Göteborg
De båda känner varandra sedan tidigare, arbetar i samma hus hemma i Göteborg, och idén om en gemensam utställning fick de för några år sedan i samband med ett arbete kring en dansföreställning. Nu ställer de ut tillsammans för femte gången. - Det blir aldrig samma utställning, vi förändrar och jobbar vidare hela tiden. Var och en för sig, men pratar naturligtvis. Går in till varandra, inspireras, känner av gemensamma stråk. Men också av olikheter och spänningar. Jag tror vi har samma sätt att närma oss det här, det flyter på och är väldigt intressant, säger Lina Ekdahl. - Redan från början var vi överens om att vi inte skulle illustrera varandras arbeten, utan förhålla oss ganska fritt till varandra. Varje utställning blir unik, bland annat beroende på de olika rum de visas i. Just här ser jag att det blir lite av serieberättelser, så har det inte blivit tidigare, säger Pecka Söderberg, som bland annat tagit med sig en pinfärsk dam i trä specialgjord för Luleåutställningen. Aldrig färdiga
- Mina grejer blir aldrig riktigt färdiga. Delar kommer till och andra försvinner. Sen kan jag kombinera mina skulpturer på olika sätt som gör att berättelsen förändras. Som den här rävungen, till exempel. Den har stått vid en dam som nu ligger där borta, omgiven av blommor. Vill man fortsätta att läsa och titta hemma kan intresserade köpa med sig grejer från den lilla butik som alltid ingår i deras utställningar - ett pussel, en termos med text, vykort. Men ballongerna är gratis. Lina Ekdahl, som också skrivit en hel del dramatik genom åren, både för barn och vuxna, är känd för sina uppläsningar. - För mig är det egentligen viktigare hur en text låter än hur den tar sig ut på papper. Här blir texterna så bildmässiga. Paradoxalt nog upplever jag att texterna får liv här. Kanske beror det på att de möter människor i ett rum, ungefär på samma sätt som när jag läser inför en publik. Men ändå helt annorlunda.