När natthäxorna flög

Gunilla Bresky söker upp Irina Rakobskaja, professor i rymdfysik vid Moskvas universitet. Hon är 83 år, men fullt verksam, van vid uppmärksamhet. Men det är inte intresset för hennes vetenskapliga arbete som för Bresky till professor Rakobskaja. Hon är ute efter en annan berättelse, den om det 588:e nattbombarregementet, det enda regemente som någonsin funnits där alla var kvinnor: piloter, navigatörer, tekniker och mekaniker. Där var Irina Rakobskaja en gång stabschef. Jo, hon vill gärna berätta. Men först vill hon att radioproducenten ska läsa en bok, skriven av Zjenja Rudneva, navigatör på nattbombarregementet. En dagbok som också innehåller många brev med titeln Så länge hjärtat kan slå.
Med den som grund låter Gunilla Bresky Sara Jangfeldt gestalta Zjenja Rudneva medan Anita Björk med sin fylliga röst får stå för Irina Rakobskajas kommentarer. Det hela blir ett hörspel på dokumentär grund, med känslig ljuddesign av Mikael Brodin. Zjenja Rudneva börjar sin berättelse när hon är 19 år gammal. Då har hon just inlett sina studier i astronomi vid Moskvas universitet, har namnsdagskalas med sina väninnor, får parfymer och cologner - ett helt parfymeri. Men snart inleds andra världskriget och Zjenja Rudneva anmäler sig som frivillig till det kvinnliga regementet, ikläder sig uniformer sydda för män och stoppar tunga stövlar i storlek 41 fulla med tidningspapper. Hon lär sig navigera, bildar ett framgångsrikt team med piloten Dina, tar sig fram i luften, utför hundratals bombflygningar, blir en av dem som tyskarna kallade natthäxorna. Hämnas bombningen av sitt älskade universitet, hämnas dödsskjutningar av släktingar och vänner, upplever tröttheten i sittbrunnen under långa nattliga raider, men hinner också titta på stjärnor under hemresorna tillbaka till flottiljen. Vill inte ta den där semestern efter några år i tjänst, som majoren till slut tvingar henne till. På tåget på vägen hem träffar hon Slavik, han som blir den mest älskade. En minst sagt fängslande historia, varsamt berättad.