<br>Solja Krapus nya diktsamling bjuder förstås in läsaren till en stunds genomtrevlig samvaro. Det är nämligen så jag upplever Solja Krapus dikter; som genomtrevliga, humoristiska och som gjorda att läsas högt inför publik. <br>Lämpligt nog följer en CD-skiva med boken. Där läser hon några av bokens dikter och även titeldikten från hennes förra samling, Jag behöver busschauffören. <br>Genomtrevligt var alltså ordet. Jag blir lite rädd för att använda det, kanske kan det upplevas som att dikterna kan man ha och mista. Så är det dock inte. Dikter kan fylla många funktioner och vad är det för fel på trevlighet och humor? Ingenting, tycker jag.<br>Solja Krapu borrar sig ned i vardagens alla små händelser, hon vandrar omkring i matbutiken och blir lyckligt förundrad över att de har ändrat om placeringen av varorna. Livet får liksom en annan, kanske större mening, upplevelserna blir nya. De igenkännande leendena är många. Vem har inte stått i regnet på stormarknadens parkering och kämpat med papperskassar där botten plötsligt går sönder och varorna bara trillar ut i blötan?<br>?Och regnet draperade sig <br>och de fiberrika flingorna <br>upplöste sig <br>och handtaget var det enda <br>hon hade att hålla sig <br>fast vid <br>vidhålla??<br>Här finns dikter om möbelkataloger, om att lyssna på Trädgårdsdags, om förhållandet till en tapet, drömmen om att vara grävmaskinist eller en djupdykning in i städandets maniska betenden, som i titeldikten, Det började så oskyldigt med diskbänken:<br>? Det började så oskyldigt med diskbänken <br>och wettexduken <br>och kylskåpsdörren <br>och frysen måste man ju frosta av med jämna mellanrum <br>Och ärterna hoppar hela trappan ned <br>som grönt hagel <br>det är så vackert <br>tänker jag <br>Det är så vackert <br>Snart ekar det härinne <br>Det ekar härinne??<br>Vardagens små händelser i Solja Krapus version, vrids alltid till lätt absurda små historier som faktiskt till slut säger en del om våra krampaktiga försök att bringa ordning i kaoset. Dikterna blir till små referat av allt det vardagliga vi omger oss med, men alltid med en humoristisk knorr. Det mesta sägs på ett mycket enkelt och vardagligt språk som dessutom verkar vara skrivet för att läsas högt. För några år sedan lyssnade jag till henns diktläsning på Ebeneser i Luleå så jag vet att det fungerar.<br>Mot slutet av diktsamlingen kommer några kärleksdikter med lekande toner av allvar. De sticker ut lite från de andra dikterna. Kanske är det för att kärleken och dess krafter ändå har ett större djup och längre hållbarhetstid än wettextrasor och stormarknader.<br>