Cobains död ger relief åt Daniel vars talang också är stor. Som lovande simmare får han ett idrottsstipendium till en exklusiv privat gymnasieskola i Melbourne där konkurrensen är skoningslös. Och är man arbetarklass, som Daniel (och Cobain) är det vinna eller försvinna som gäller.
De skilda världarna, ytterområdena, där Daniel bor, och boulevarderna ,i de rikas område, kan bara överbryggas om Daniel vinner sitt första internationella mästerskap. Tack vare talang, envishet och killer instinct (som en barracuda) får han respekt och snart inser alla att Danny kommer att vinna OS guld och få ära och berömmelse. Men Danny misslyckas och Christos Tsiolkas skildrar i Barracuda vad som händer när livet rasar samman och det inte finns något socialt skyddsnät.
Tsiolkas är en prisbelönt succéförfattare från Melbourne, Australien. I Sverige känner vi honom från den laddade teveserien Örfilen (The Slap). Romanen blev en internationell bästsäljare och nominerades till Man Bookerpriset 2010. Barracuda lär nå samma framgång. Den rymmer alla känslor: desillusioner, relationer, drömmar och skam, ofta skildrat med en vulgär realism som med sin lidelse skakar om starkt berör. Till detta en naken samtida samhällsskildring av det samtida Australien där aboriginerna inte räknades med i invånarantalet eller fick rösträtt förrän 1963.
Här lever hjältemyten, den om att duga i darwinsk mening. Danny måste vara störst, starkast och bäst. Skammen att inte leva upp till förväntningarna väcker vrede, ”som gick upp längs Dans ryggrad som en ringlande gräsorm”. Och som Clyde, hans pojkvän säger, ”Jag vill inte höra hur jävla fantastiskt det här landet är”. Dan, som han kallar sig efter en fängelsevistelse, läser Brechts Galileis liv och inser att världen hatar de bästa och visaste och tvingar dem till feghet och lögner. Han låter Dickens David Copperfield få avgöra ”om jag ska bli hjälten i mitt eget liv eller om denna roll kommer att spelas av någon annan”.
Tsiolkas språk är en sorts ofrivillig poesi som får läsaren att inse, kanske för första gången på riktigt, vad ambivalens är. ”Att vara arbetarklass handlade inte om ord, det kunde bara uttryckas med kroppen”. Det som Dan i verkligheten inte är, men har trott att han är, handlar Barracuda om. Och i berättelsen om hur ord kan förvända synen och de mirakulösa ögonblick när ljuset slås på, kan många känna igen sig.