”Att ha tak över huvudet”.
Funderar på betydelsen och hur viktig meningen är. För många kanske livsviktig. Använder meningen när oväder råder och det känns bra att kura i värmen inomhus, men annars. Tak är mest någonting självklart som finns utan att jag behöver fundera på bärande konstruktioner. Tak finns där de skall vara.
Men ordet. Innebörden har någonting mycket mer i sig är de tre bokstäverna. Tak är större och vidare, kupar en känsla som sträcker långa och höga universella bågar. Farmors slipade ostkupa av gals med ornamenterad knopp kunde framkalla sådana genomskinliga språng. Också vintertidens norrsken, mörkaste sammetshimlar eller de höga sommarblå, ljusa tunna och de nu mest suddigt blyertsgrå. Taket växlar ständigt men svävar alltid högt över.
Maken lägger nytt syticktak på ett litet timrat magasin. Stickorna har han späntat, en och en ur klabbar från rakvuxna tallar med en stor kniv. Fibrerna släpper från sig stickorna med en suck. En del är raka och släta, liknar färdigförpackade ostskivor där de lägger sig efter varandra. Andra skevar, fläckiga av kvist och hamnar i vedtraven.
Att hitta de rätta tallarna i skogen är en gåta. Ett mysterium maken sakta resonerar sig fram till medan han stryker stammarna och tittar uppåt. Mest uppåt. Tallarna berättar säger han, de visar.
Och jag vänder också nacken uppåt, tittar och lyssnar.
Taket skälver.
I luftrummet som är ett omfångsrikt tak över en stor del av Sverige tränas krig och testas krigsredskap. Nu i vår en av de största övningar i världen.
Rum uthyres! formar molnen i puffiga textremsor, all inclusive. Välkommen hit att testa era nya vapen!
Vibrationer av maskinerna som dånar kors och tvärs får föremål att darra. För säkerhet, för stabilitet påpekar talesmännen om någon som är under darrar av oro över vapenupptrappningen och ifrågasätter användandet av luftrummet, tvivlar på krig som affärsidé och föreslår långsiktiga konfliktlösningar i stället.
Tak är värdefulla, ska aktas och skötas om och slippa nersmutsning och onödigt buller. Tak ska hålla generationer framåt, stå pall för hårda vindar och välkomna de som söker värme och skydd. Helst ska de också vara vackra.
Handspäntade tak tillverkade i dialog med skogens tystlåtna bosättare kräver tolkningsförmåga och diplomati. Att vi hyr ut del av det universella taket för vapenexperiment liknar abdikation. Har vi frånträtt bokstäverna, orden, hela språkets förmåga.
Jag bävar.