När gosedjuret förlorar sin personlighet

I alla fall är det vad hon säger sig ha kommit att tänka på inför uppdraget. Verket heter 14 gosedjursporträtt och består just av 14 porträtt av leksaker. De har placerats på rundade podier lokalen näst längst upp i den fem våningar höga byggnaden. Men de är inte alls särskilt gosiga längre. Först har de legat på vindar och kartonger, sedan har konstnären gjort sin tolkning och valt ett material som sticks. Vilket material framgår inte, men känns som cement blandat med gips, blandat med fin sand. Leksakerna hon porträtterat ägs av män som gör sin värnplikt på I19 i Boden. De hade dem som små, innan livet började kräva något annat än mjukhet och välkänd doft innan de skulle sova. Någonstans däremellan hamnade de bortglömda leksakerna på vinden, och om det handlar många sagor. Men Sara Edström väljer nu inte att ge gosedjuren livet åter, utan berättar att leksaker som blir övergivna stillnar och förlorar sin personlighet. Förutom att vara trista att ta på är alla hennes skulpturer nämligen bemålade i samma blekgula färg. Ja, verkligen hela alltihopet, kropp så väl som ögon. Här finns ingen barndomsromantik, djuren saknar både historia och uttryck, bara en känsla av tomhet som dessutom förstärks av ljuden från en videoinstallation av den ryska Bluesoup Group. Från rummet bredvid hörs vind som viner över vinterhedar och buller från tågen som går förbi. Samma grupp fyller ytterligare ett rum på samma våningsplan med krigets ljud. Och upplevelserna blandas. Kanske är det också så man måste, och kommer att ta med sig ett besök i Havremagasinet - inte som en utställning utan en kombination av uttryck. Den börjar då egentligen redan när man närmar sig konsthallen, ett hus där säden till det svenska försvarets hästar förvarats, som ligger i en stad präglad av samma försvar vars hus radar upp sig längs vägen. Men det allra första som kommer för mig hos Sara Edströms trygghetssymboler är dock en helt annan upplevelse från en utställning i Amsterdam. Denna omfattade fotografier på unga män från det de rycker in i en armé, och som återkommande avporträtterats under åren. Man kunde se hur vuxenheten växte sig allt längre in i blicken, till sist helt täckte över pojken och flickan där inne. Det är också vad Sara Edströms stora, ibland galet förstorade, och små gosedjur handlar om - något som inte längre är.

När gosedjuret förlorar sin personlighet

Sara Edström, bosatt i Luleå och en av de svenska konstnärer som blivit inbjuden att delta i sommarens stora utställning Ryssen kommer! i Havremagasinet, har valt att utforska tryggheten.