När alla riktigt bra människor var sossar

Sparsam dekor till den här omkring timslånga och huvudsakliga monologföreställningen, inkluderande diverse vemodig musik: en kvintett röda fanor.

Foto:

Kultur och Nöje2011-09-01 06:00

Rött även till Maria Niemi Börners klädsel samt till Andreas Brorssons fluga.

Start med Internationalen. Fortsättning följde sedan med Arbetets söner, Strejkvisa från Pajala och till sist final med Tage Danielssons Var blev ni av, ljuva drömmar?

Maria Niemi Börner, bördig från Luleå och ursprungligen med Andersson som efternamn, berättade (och sjöng) med fint stillsam ironi men också med tillräcklig satiriskt bett, om sitt liv i Rörelsen. På den tiden; alltså 1960- och 1970-talet, när alla riktigt bra människor var sossar (och alltså ingick i Rörelsen).

När hennes familj semestrade på Öland körde pappan över till Kalmar och tankade, för att det inte fanns någon OK-mack närmare än så. Det var otänkbart att handla på Ica. Man tog del av nyheterna via Aftonbladet och NSD.

Och när man till sist begravdes så var det Fonus som ordnade arrangemagen.

Visst: man kände igen sig i det som förekom på scenen. Fnissade lite stillsamt på flera ställen åt fyndigheterna. Tyckte om det man såg (och Maria Niemi Börners sånginsatser var jättefina och hennes minnesskisser likaså).

Så - detta går med fördel att ta till sig och betrakta. Både vid lunchtid samt även i kväll, just den torsdag som infaller i dag och som heter 1 september.

Teater

Mitt liv i rörelsen eller varför är bukfetma viktigare än internationell solidaritet?
Text och skådespeleri: Maria Niemi Börner
Pianist och sidekick: Andreas Brorsson
Regi: Pär Blomkvist
Lillan
31/8  Spelas även 1/9, två föreställningar

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!