Okej, det är lika bra att förklara det på en gång så att det inte blir några missförstånd: det här har inget med lokalpatriotism att göra. Jung skulle ha imponerat på mig precis lika mycket om de kom från ja, säg Aspudden eller Kramfors. Men. Vi ska vara stolta över att Aron Tideström och David Lindgren kommer härifrån och dessutom väljer att stanna kvar. För så bra är Den röda skivan.<br>Själva har de beskrivit plattan som en mix av Norrbotten och Guinea, något som kanske stämmer framför allt live då de brukar ta hjälp av Abdoulaye Camara på både slagverk och sång. Personligen skulle jag nog kalla det de gör för naken, svensk soul. <br>Inte alls långt från det som Kaah levererar. <br>Men då Kaah stundtals kan kännas lite tillgjord, är Jung rakt igenom trovärdiga. Mycket på grund av Arons fantastiska röst och på sättet pang-boom-rakt-på-sak-texterna framförs. <br>Många kan dock uppleva svenska, ogenerade texter som nästan töntiga. Men i Jungs fall är de snarare sexiga. <br>Och trots att de är minst lika bra på att få ett dansgolv att svänga, tycker jag att de är som mest intressanta när de drar ned tempot. Lyssna till exempel på Inte bra, En kopp te och Säg det nu.<br><br>
