Nasir Jones har gjort en förvirrad resa genom hiphop. Son till en jazzmusiker med rötterna i Afrika. Debuterade som rapparen Nas på skiva 1994 med Illmatic, ett album som fortfarande anses som en av de bästa hiphop-skivorna som någonsin har gjorts. Han har kommit ut som vinnare ur en biff med Jay-Z. Han gjorde ett av 2003 års bästa rap-plattor och i dag dejtar han en av de mest googlade kvinnorna i världen, Kelis. <BR>Samtidigt har han gjort dagis-musik med fjantgruppen The Firm. Fåniga symfonirefränger med Puff Daddy och förvirrade försök att kopiera redan nämnda Illmatic. Men när domaren har räknat till nio reser sig alltid Nas. Och när han blundar och kör, skiter i vilka producenter som man ?ska? jobba med är 2004, som han gör på Street?s Disciple kommer man återigen ihåg varför han är en av vår tids största gatupoeter. Street?s Disciple lyckas med konststycket att låta som den bästa hip hopen på 1990-talet, fast i en modern tappning. Här finns inga trötta verser av gubbsjuke Snoop Dogg, inga bikinibrudar och inga crunk-tjut av Li?l Jon. Nas tar oss tillbaka till när svårmodet svängde och klubbfolket dansade till långsamma stråksamplingar av Mobb Deep. Nostalgiskt? Ja. Gammal skåpmat? Absolut inte, bara värdens bäste rappare utan kopierade klyschor. Nas gör några av sina bästa låtar någonsin på Street?s Disciple. Live now och Rest of My Life är tillbakalutad ghetto-romantik när den är komplett. Chic-samplingen i Bridging The Gap kan ingen bli trött på med sådana rader. Remember The Times är 2000-talets The world is Yours och No other Girl är allt det som The Firm borde ha varit. Hade bara inte Nas svamlat till det med en dubbel-skiva, och komprimerat Street?s Disciple till ett enda album med 14 låtar hade vi haft en ny Illmatic.
