Något för de flesta på Kulturens hus

Själva står Kulturens hus som arrangör för cirka 30 procent av scenprogrammen. Resten görs av externa arrangörer, ofta produktionsbolag, men också föreningar och körer och dessutom av ungdomar som Luleå kommun tilldelat en särskild arrangörspott. Många av dessa arrangemang finns inte med i programkataloger utan presenteras allt eftersom på hemsidor och i annonser. Medskapande är också något som Kulturens hus satsar på under hösten i form av en egen Huskör bestående av alla som vill vara med och sjunga under ledning av körledaren Monica Åslund. Dessutom en del större evenemang i form av Mänskliga Rättighetsdagar, en nationell konferens, minoritetssångfestivalen Liet Lavlut som också innebär seminarier och en språkkonferens och jazzfestivalen Music on the top, inspirerad av Swedish Jazz Celebration, men med mer regional prägel. Argentina, eller snarare tangomästaren Astor Piazzolla, tar form i två program. Norrbottens Kammarorkester spelar hans Buenos Aires fyra årstider medan programmet Tre til tango framför hans och andra tonsättares musik till dans av det danska paret Mette Munk Andresen och Martin Pedersen. I övrigt ser det ut som det brukar. Norrbotten Big Band och Norrbottens Kammarorkester har sina evenemangsserier i huset och Norrbottensmusiken förlägger några av säsongens musikprogram riktade till barn på Kulturens hus. Det blir after work och lunchmusik och i biblioteket fortsätter Bert Linné och Janne Olofsson med kollegor sin bokpratarserie som under hösten bland annat kommer att handla om sport. Aktuella författarbesök sysslar som bekant också den litterära scenen Kontext med, under ledning av Kerstin Wixe och Marika Hansson. På Kontexts höstprogram står Bengt Pohjanen, Gun-Britt Sundström, Mattias Gardell och ytterligare en författare vars namn vi ännu inte känner. Nere i Konsthallen bjuds bland annat på en retrospektiv utställning av Rune Wanler och fotoutställningar av Lars Bygdemark och Esko Männikkö. Dessutom några konstföreläsningar. Den första i raden handlar om Moderna museets verk sett ur genusperspektiv, en fråga som fått ny aktualitet under de senaste åren. Att döma av produktionsbolagens intresse för att hyra in sig på Kulturens hus scener är huset på god väg att etablera sig som en nationell scen som kan haka på pågående turnéer. Det ska vi vara glada för. Som bekant förlorar man ju på gungorna det man vinner på karusellerna och om produktionsbolagen kan gå in och ta de stora publika arrangemangen kan Kulturens hus själva stå för de mindre, det udda och program som inte drar fulla hus. Får vi bara i framtiden slippa restaurangens kycklingklubbor och dessutom ha ett kulturhus med generösa öppettider, inte minst på somrarna, ser det hela ganska lovande ut. 225 årliga arrangemang är inte fy skam, liksom inte heller besökssiffror på runt 60.000 varje månad. Men att stänga på söndagar och dra ner luckan i fiket medan huset är fyllt av människor går naturligtvis inte an. Det går emot hela idén med ett kulturhus. Personligen saknar jag och många med mig dans på programmet. Lite tango och en dansfilmsfestival är visserligen bättre än inget, men nog skulle det gärna få vara mer.