Något att njuta av

Jag uppskattar också Bo Kaspers huvudbonader, men det är en annan femma. Bo Sundström och gänget kändes vitala när de skalat ner den stora orkestern till bara fyra personer. Tidigare fanns det utrymme för improvisation, men nu finns det även utrymme för att bytlåna instrument med varandra. Vid ett tillfälle provar Bo Sundström Michael Malmgrens kontrabas och ursäktar sig för "exkursionen". De verkar känna sig musikaliskt fria, helt enkelt. Och låter det bra? Så klart, Det här är Bo Kaspers orkester och inga amatörer. Orkestern har en så omfattande repertoar och gång på gång plockar bandet fram starka låtar, vissa sådana som man inte har hört på rätt länge (bland annat När du klär av dig). Men de låtarna jag uppskattar mest är de som är fräscha i mitt sinne och kommer från den senaste skivan 8, bland annat Dom tar dig ifrån mig och Det blir bättre sen (skrivna av Andreas Mattsson från Popsicle). En svag låt från skivan känns också lite som utfyllnad på scen, det är Människor är djur. Men annars lyckas Bosse Sundström förmedla den känsla av närvaro som finns på den senaste skivan. Det är inte så konstigt med tanke på vilka stabila musiker som ackompanjerar honom (inte minst Luleåsonen Mats Schubert). Vissa band är faktiskt bättre på skiva. Men det gäller inte Bo Kaspers Orkester, de är ett fruktansvärt skickligt live-band. Några av skivorna kan bli lite tråkiga, men live finns det alltid någon aspekt av spelningen som man kan njuta av. Den rockiga sidan av Bo Kaspers Orkester är dock mindre intressant. Tur att orkestern inser vilken bra låt de har i Brev. Den går så här: "Du kan väl skriva ett brev. Det var så längesen". Se det här som ett brev från mig till Bo Kaspers Orkester. Kom snart tillbaka.

Något att njuta av

Jag har alltid uppskattat Bo Kaspers rättframma syn på livet. Det är sällan som deras låtar försöker samla enkla poänger med naiva textrader.