Mystiskt myrmyller

Myr. Man tänker mygg och hjortron. Det sugande ljudet från stövlarna i våtmarken. Svett som rinner längs ryggraden. Och så på mygg igen. Men också på stillheten och dofterna. Pors och skvattram. Frågan är vad man tänker på när man hör ord som ?myrperformance? och ?myrturistiska upplevelser?? En sak är i alla fall säker. Man blir nyfiken. På Vasikkavuoma slåttermyr, en mil utanför Pajala, vid Erkheiiki by pågår just nu intensiva repetitioner av en föreställning ? ett allkonstverk bestående av musik, sång, röster, ljud och agerande, med premiär den 23 juni och som sedan kommer att spelas under hela juli månad. Myr med kulturhistoriskt värde För två år sedan satte koreografen Jenny Abdelkader och musikern Erling Fredriksson upp en dansföreställning på samma myr. Nu är det Pia Suonvieri som tillsammans med Fredrikssons kollega i gruppen Jord, Jan Johansson, tagit sig an en iscensättning på myren. För produktionen står Else-Maj Kreku, företagare i det egna bolaget Kalvdans, som skapat en affärsidé kring upplevelser av myren och livet i byarna som ingår i Meja byaförening; Mukkakangas, Erkheiiki, Juhonpieti och Autio. På sommaren guidar hon grupper av besökare på Vasikkavuoma slåttermyr, ett naturreservat känt inte bara för sin storlek ? 250 hektar ? utan också för sitt rika växt- och fågelliv och för sitt kulturhistoriska värde. En gång fanns här över 300 lador och myrslåttern var viktig för många familjer, som hämtade kraftfoder till kreaturen ur sjöfräken och andra växter som gjorde mjölken fet. På 60-talet upphörde slåttern, för att återupptagas av engagerade bybor på senare år. Arbetet har blivit uppmärksammat på många håll och EU har både lämnat pengar till verksamhet och ett fint kulturarvspris. Höstens skörd är redan tingad. Numer får renarna kalasa på myrens växter. Lada svept i rött Medan Else-Maj Kreku tar hand om en rekreationsgrupp från kommunen, berättar om växter och liv på Vasikkavuoma, bjuder på mat och kaffe och en tipspromenad, sveper några in en av de 80 ladorna som nu finns på myren i rött tyg. En stund senare får maken Tord Kreku ta fram traktorn och köra ner ett skyltfönster till myren, muttrandes något om ?kultur? där i motorbullret. Pia Suonvieri tänker sig att de överraskande färgerna och de ovanliga inslagen ? den gula fullmånen i träden, den röda ladan, några ensamma blå dörrar ute på myren ? kan få oss att upptäcka nuet. Kombinationen mellan naturen och det av människan skapade, sambandet däremellan, det ständiga kretsloppet ? kanske blir det mer synligt när man skapar kontraster för ögat. Den storslagna Vasikkavuoma tål att ses som den är, vacker och vidsträckt med alla sina lador, tusentals försommarväxter och häckande fåglar. Ändå blir vandringen över spångarna någonting så mycket mer där vi går ledsagade av flöjtspelande Berith Karinen Roth. Musiken är vemodig, men långtifrån uppgiven. Robert Lind från Pajala, nyss hemkommen från Nordiska musikgymnasiet i Stockholm där han studerar klassisk musik med siktet inställt på att bli operasångare, repeterar Erkheiiki-visan, upptecknad av William Snell, i röken från en eld. ? Här vill jag ha lite kärlek, säger Pia Suonvieri. ? Ingen depplåt. Lite känsla, det skulle behövas. ? Vi har jobbat mycket utifrån stunden, improviserat fram föreställningen, säger frilansmusikern Jan Johansson. ? Vi försöker ge någon slags känsla av myren, både i gestaltning och i musiken. ? Om jag skulle försöka mig på en beskrivning av föreställningen så skulle jag kanske säga att det är naturbetraktelser, folklore och folkmystik, blandat med humor och en drömvärld, säger Pia Suonvieri, som tycker sig vara priviligierad som får göra anspråk på en hel myr som scen. ? Det har ju talats om att våra naturreservat är så okända och outnyttjade. Det här är ju faktiskt ett sätt att bekanta oss med ett av dem. Else-Maj Krekula kan gott tänka sig Vasikkavuoma som en scen, öppen för nya föreställningar varje år, även vintertid. ?Kulturkråkk? Förutom allkonstverket på myren är hon också engagerad i midsommarens Meän festivaali på Erkheikkis vackra backe mitt i byn. Vår festival, den tredje i ordningen, bjuder på eld, punkrock, knätofs och jazz i salig blandning med föreställningar för barn, flamencodansare och samiska popband. Snacka om kulturkrock. Eller som det står på affischerna, ?kulturkråkk?. ? Förra året hade vi en publik på 1.000 personer, så festivalen blir bara större och större, säger Else-Maj Krekula. Det varierade programmet utgår bara från det enkla att någon av gruppernas artister ska ha anknytning till bygden. Ändå kommer det så långväga artister som didgeridoospelaren David Braunstahl från södra Australien. ? Ja, men han känner ju folk härifrån. Fotnot: Se fler bilder från Vasikkavuoma på www.kuriren.nu.