Mystic River

Mystic River
Filmstaden
Regi: Clint Eastwood
Manus: Brian Helgeland ? efter Dennis Lehanes roman
Foto: Tom Stern
Musik: Clint Eastwood
Skådespelare: Sean Penn, Tim Robbins, Kevin Bacon, Laurence Fishburne, Laura Linney, Marcia Gay Harden, Eli Wallach, med flera

Kultur och Nöje2003-12-27 06:30
Rolf Nilsén
En av årets allra bästa filmer.<BR>Helt klart.<BR>Efter några mera tveksamma regiuppgifter, där han också tilldelade sig själv huvudrollerna och som i och för sig byggde på utmärkta romaner (av Andrew Klavan och Michael Connelly), rehabiliterar sig Clint Eastwood nu fullständigt med Mystic River.<BR>Han har ställt sig själv helt i bakgrunden och har med stor trohet mot originalet tagit sig an Dennis Lehanes komplexa spänningsskildring (finns översatt till svenska som Rött regn), om brott och skuld och oändlig mänsklig sorg i Bostons nerslitna arbetarklasskvarter.<BR>Filmen är verkligen också inspelad i den miljön och jag kan inte säga när jag senast såg något som imponerade lika tungt miljömässigt som vad Mystic River gör.<BR>Filmen handlar om tre pojkar; Jimmy, Sean och Dave, som är helt oskiljaktliga men en dag rövas en av dem bort av främmande män. Inför ögonen på de andra två, men han kommer tillbaka efter fyra dagar. På ytan densamme, men under den helt förändrad.<BR>Därefter förändras också vänskapen. Och pojkarna växer upp och en av dem blir polis (Sean), en annan kriminell (Jimmy) och den tredje (Dave) blir alltså aldrig mera sig själv. De möts igen när Jimmys nittonåriga dotter mördas och Sean sätts att leda utredningen, medan Dave blir misstänkt för att ha något med mordet att göra.<BR>Det handlar alltså också om övergrepp på barn och hur en så fruktansvärd handling kan få mycket vittgående konsekvenser, för såväl offret som hans närmaste omgivning.<BR>Och det handlar även om hur polisen försöker lösa ett mordfall, medan andra anser sig stå över lagen och löser det som inträffat på sitt eget sätt. Och därmed gör fel. Fruktansvärt fel.<BR>Mystic River rinner genom Boston och är på många sätt en katalysator för en hel del av det som händer i handlingen här.<BR>Det är också väldigt sällan jag sett en film om så mycket genomgripande gestaltad smärta som just denna. Den går igenom och bryter sig fram överallt: i Sean Penns furiöst imponerande spel som den av så svår sorg drabbade Jimmy ? Penn gör en av sitt livs roller här och bevisar bortom allt tvivel att han är en av sin generations allra bästa amerikanska skådespelare. Det vore ohjälpligt felaktigt om han inte fick en Oscar-nominering (samt en statyett) för den här rollen.<BR>Smärtan finns också närvarande i Tim Robbins liksom hukande, med kuvade axlar och lufsande gång försedde Dave. Man får aldrig veta hur pedofilövergreppen egentligen påverkade honom. Men som han själv uttrycker det: ?det var Dave som åkte i väg med den där bilen för länge sedan, men det var inte Dave som kom tillbaka fyra dagar senare?.<BR>Kevin Bacon är även han väl samlad som Sean, som plågas av en trasig relation och inte vet hur han ska förhålla sig till sina gamla kompisar. <BR>Filmens kvinnor; Laura Linney som Jimmys fru och Marcia Gay Harden som Daves fru, är tyvärr lite väl schablonmässigt tillskurna. Men i sammanhanget fungerar även de, i den nödvändiga underordnade funktion gentemot de vi varierande grader trasiga männen som det handlar om.<BR>Eventuellt med den lilla reservationen som gäller dem (kvinnorollerna, alltså) tycker jag om alltsammans i Mystic River. Varje birollsskådespelare är inplacerad med omsorg (notera gärna Eastwoods gamle spaghettiwestern-polare Eli Wallach i en okrediterad liten roll som spritbutiksinnehavare; han gör underverk med den!), varje miljösekvens stinker av äkthet och varje situation är fylld av dynamik.<BR>Till och med musiken, som har skrivits av Eastwood själv och som framförs av Bostons symfoniorkester under Lennie Niehaus, gestaltar den ångest och ängslan som filmen är så full av.<BR>Jag kan verkligen inte annat göra än att med så stor tydlighet, skärpa och fullständig ärlighet som bara möjligt är be er att se den här filmen. <BR>Mystic River är en både spännande och gripande sorgeballad som tillhör filmårets absoluta toppar. Det är svårt att hämta sig från den stora upplevelse som det här innebar.<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!