Myrens musik tar form i toner

Splåink. Ett ord, en nästan exakt härmning av det ljud som uppstår när man hastigt trycker ner ett plaströr i vatten.
Splåink. Ett av många ljud som just nu hörs över den vackra oändliga myren Vassikavuoma i Erkheikki, strax utanför Pajala. Ljud som blandar sig med fågelsången och myggsurret över försommarens rika blomning - hjortronens vita, åkerbärens rosa, skvattramens och starrens.
För tredje året i rad blir myren spelplats för en vandring i musikens och sinnenas tecken. Denna gång är det Tuomo Haapala och Marie Selander som står för innehållet, tillsammans med medmusikanter hämtade från trakten - kanske 15 eller 20. Svårt att veta exakt hur många det blir. I Pajala är det tätt på given när det gäller kulturevenemang just nu och frågan är hur många fritidskulturarbetare som har tid och möjlighet.
En av dem som finns på plats är Catriina Kestikievari, som ska sjunga och spela barytontrombone. Richard Leknes är gitarrist och kommer att ha en central plats i föreställningen. Lotta Nyberg arbetar med kostym och scenografi och mycket annat som behöver göras inför vandringen på Vassikavuoma.

Upplevelser kring myren
Splåink är inte bara en ljudhärmning utan också titeln på en medskapande musikföreställning med stor variationsrikedom, som Marie Selander och Tuomo Haapala framfört tillsammans med barn i Norrbotten i omgångar genom åren. Det var så de fick kontakt med Else-Maj Kreku, som i det egna företaget Kalvdans på olika sätt skapar upplevelser kring myren. Där tar hon emot besöksgrupper för vandringar och rekreation och dit hämtade hon också Marie Selander och Tuomo Haapala i höstas.
Else-Maj Kreku hade fått ett tips, just dem ville hon ha. Och inte undra på det - i många år har Tuomo Haapala gjort sig känd som den som har förmågan att tonsätta hela miljöer, faktiskt hela städer, i nära samarbete med befolkningen på plats.

Dra tåg in i gruvan
I Norrköping samlade han nästan 900 personer till medverkan i musikäventyret Sanna drömmar, några år tidigare organiserade han armador av kanotister, arrangerade slagverksensembler på befintliga broräcken runt Stockholms ström och ledde körer av grodmän i Vattenspel i Strömmen. I Östhammar lät han bygdens kraftkarlar dra ett tåg in i gruvan, plockade in ortens bergsborrare i slagverksensemblen, sammanförde MC-klubben med folkdansare och skrev en dialog för älg och trombone.
Även på Vassikavuoma låter han och Marie Selander platsens egen "musik" komma till sin rätt i det multikonstverk de nu skapar tillsammans på plats.
- Egentligen räcker det ju med att ställa sig här på myren för att få en upplevelse, man kan väl säga att vi förstärker och förlänger myrens egna ljud i musiken, säger Tuomo Haapala.
- Ja, myren är en oerhört stark medspelare, liksom de människor som vi kommer att arbeta tillsammans med här. Vad det till slut blir beror lite på vilka vi är som jobbar, vilka resurser som finns, säger Marie Selander.
I Norrbotten har hon varit ofta. Första gången redan 1966 tillsammans med den egna popgruppen Nursery Rhymes, då - och kanske också fortfarande - lite av en sensation. Gruppen bröt sig in i en musikstil som helt var förbehållen killar och blev omskrivna som "flickpopgruppen som inte låter som flickor" och menat som beröm.

Tänja på gränserna
Att ständigt tänja på musikaliska gränser har blivit hennes, men också Tuomo Haapalas, signum. I gruppen Vargavinter, där båda en gång medverkade, spelades världsmusik långt innan begreppet var uppfunnet och det ständiga sökandet framåt i livet har för Marie Selanders del gått vidare via proggen, till irländsk folkmusik i Diddlers, svensk folkmusik i Låt och Trall och vidare till en okonventionell blandning av olika musikstilar i grupper som S N O W och en rad andra genom åren.
På köpet blev hon den första kvinnan som belönades med Expressens utmärkelse Spelmannen och under alla dessa år har hon utvecklat sin röst och vokaltekniken till något helt eget - bara Marie Selander låter som Marie Selander.
Tuomo Haapala kör ner plaströret i Vassikavuomas vatten och slår på ena änden med en pingisracket. Splåink. Vatten har alltid varit viktigt för honom som en gång växte upp på den finska sidan av Kukkolaforsens strand - hans barndoms brusande sandlåda.

Översvallande kritik
När han efter alla år som musiker i grupper som Iskra och Vargavinter släppte sin första soloplatta var titeln Vattenvirvlar. I slutet av förra året kom nästa - Sonic Poems, där han går loss med sin kontrabas och ännu en gång bekräftar det man redan anat - ingenting blir någonsin som man förväntar sig när det gäller Tuomo Haapalas musik.
Skivan har fått översvallande kritik, både i Sverige och utomlands. Av Dagens Nyheters recensent valdes den ut till "årets skiva".
- Tanken är att man ska gå in i en känsla och hålla den kvar. Jag som gillar att arbeta med stora musikaliska happenings där många är inblandade älskar verkligen också att göra tvärtom. Att spela kontrabas, göra soloföreställningar.
Hemma i Julita i Södermanland väntar hästen, den han fick förra året av hustrun Marie Selander i 60-årspresent. Han reser mycket, nyss var han i Norge, senast i Gävle. Till hösten blir det radioteater i P1 - Det goda hatet, en egen föreställning med medverkan av Marie Selander, Stina Ekblad och pianisten Kristine Scholz.
- Hatet beskrivs ofta som en negativ känsla, men kanske kan hatet ibland hindra en människa från att gå under, säger Tuomo Haapala, som för ett resonemang i radioteaterform med hjälp av musik och röster.

Bygger på överraskningar
Marie Selander, som livet igenom utvecklat ett särskilt väderkorn för kvinnliga förebilder, ska under sommaren göra ännu en föreställning om den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad utanför Katrineholm. Varje mänska är ett fönster mot världen, lyder titeln och den musikaliska berättarföreställningen skrivs i samarbete med dramatikern Ingegerd Monthan.
Men nu är det Vassikavuoma som gäller, där oförutsägbara händelser kommer att utspela sig, både på marken och uppe i luften.
- Mer säger vi inte nu, det här bygger på överraskningar. Men på biblioteket i Katrineholm hittade jag Katarina Kieris diktsamling Ur mitt lyckliga liv och tänkte - bra, hon har skrivit för just den här föreställningen.Fotnot: Föreställningarna på Vassikavuoma inleds på torsdag kväll.