Myllrande konst med humor som sprudlar

Britt-Louise Landfors Konstgillet i Boden Utställningen pågår till den 6 augusti
Jag vet inte om överväldigad är rätt ord, men onekligen är det mycket Britt-Louise Landfors på Bodens konstgille just nu. Hennes utställning består av över 70 olika verk och efter att ha vandrat omkring några varv i lokalerna, inser jag att det är svårt att få syn på vem konstnären egentligen är, få grepp om henne. Hon uttrycker sig i många olika tekniker. Djupt allvar blandas med humoristiska klacksparkar, beskrivande, drömskt, passionerade bilder med tråkiga intetsägande, sprakande skulpturer med storslagna oljemålningar. Efter en stund börjar jag tycka att det är rätt häftigt. Okej, här har vi en konstnär som inte har bestämt sig för vad hon vill säga och det verkar plötsligt vara alldeles rätt val. I all den här bubblande entusiasmen över att använda sig av många olika uttryck går en del originalitet förlorad, men samtidigt går det inte att komma ifrån att hon har en härlig humor, en humor som hon dessutom råkar veta hur hon ska skapa konst av.  Det som sätter sig klockrent är skulpturerna och en del av de mindre stengodsfigurerna. De är roliga, lustfyllda och ser ut att öppna sig för passionens krafter. Härligt och sinnligt! Exempelvis två figurer som tycks hänga i luften, sökande efter varandra. Den heter Mot ljuset, och nog strävar mannen och kvinnan mot varandra, men gudarna ska veta att ingenting känns säkert i deras balansakter. Om de når varandra? Ingen aning. Britt-Louise Landfors figurer ger heller inga svar. Typiskt. Precis som är i verkligheten. En oljemålning som sticker ut är den mycket stora och inbjudande Den varma vågen. En kvinna sitter i ett varmt hav, ljusglitter i vattnet, en stolt kvinnokropp med ansiktet halvt dolt. Hon blundar som om hon inte riktigt tillhör bilden. Starkt. Kärlekens nöt är både en serie skulpturer och en oljemålning som jag inte riktigt blir klok på. Jag börjar ställa mig frågan vad konstnären menar, innan jag inser det meningslösa i det och i stället njuter av mina egna grubblerier. Det är i sina egna minnen betraktaren får söka svaren, om det alls är nödvändigt. I galleriets källare finns ett tjugotal bilder, både oljor och akvareller. Egentligen är det bara en enda tavla som berör mig där, en akvarell med en välanvänd och kanske till och med uttjatad motivbild. Akvarellen är döpt till Åt olika håll, och i förstone tänker jag på om det kan bli banaler än så här ... Kvinnan vänd framåt, figurer i bakgrunden på väg bort. Men det är just det banala som fångar ögat. Så ser våra liv ut; vi är på väg, ofta åt olika håll men då och då, och det är tjusningen med att vara människa, promenerar vi i samma takt bredvid varandra. Där finns hoppet igen, som i alla konstformer en viktig ingrediens för att försöka förstå oss själva.

Myllrande konst med humor som sprudlar

Britt-Louise Landfors ställer ut i Boden. Kuirens Lars Hedström är överväldigad, både av utställningens volym och av hennes skulpturer.