Ghayath Almadhoun och Marie Silkeberg
Till Damaskus
Albert Bonniers förlag
Ny bok
Många författare har beskrivit storstaden som en farofylld plats, som en djungel, eller som en oöverskådlig och skrämmande labyrint av gator och byggnader där man lätt går vilse. Charles Baudelaire var tidigt ute med sina prosadikter från sitt växande hektiska Paris, Paul Auster har skildrat ett New York som en Kafkainspirerad mardröm, och här hemma anknyter Jens Lapidus stockholmska gangstervärld till dessa mörka storstadsskildringar.
Omslaget till den arabiske poeten Ghayath Almadhouns och Marie Silkesbergs diktsamling Till Damaskus är ett flygfoto över denna krigshärjade stad. En bild som visar ett gytter av gator och hus som verkar försvinna in i oändligheten. Tittar man närmare ser man att många hus är utbombade, en mängd bränder och bombkrevader lyser upp de grå betongkvarteren med blodröda eldsken. Inuti boken finns andra foton, panoraman från Damaskus, intagande bilder med den upplysta staden omgiven av romantiska berg och himlar i skymningsljus. Denna stora bok på drygt 200 sidor är lika vacker som förfärande.
Titeln Till Damaskus kan förknippas också med Strindbergs märkliga drama, där ”Den okände” gör en botvandring till olika ”stationer” med utgångspunkt i Bibelns berättelse om Saulus som omvändes till kristendomen och blir aposteln Paulus. Varför författarna Almadhoun och Silkeberg valt denna titel med alla dess intertexter har jag inget entydigt svar på. Men kanske är det helt enkelt så att vägen till dagens obegripliga mänskliga katastrof i Damaskus, Homs, Aleppo och andra syriska städer har föregåtts av otaliga platser, stationer, där brott mot mänskligheten har begåtts. Silkebergs dikter vandrar mellan dessa hemsökelsens orter.
Hennes texter är ofta ett slags fasans katalogdikter i stackatoform, ett myller av intryck, som fyller sidorna och skapar kaotiska ordmassor, som kanske också är en metafor för storstadens ändlösa gator, gränder och byggnader:
eldsvådenatten. ett undflyende barn. grå snö. smidesjärn. balkonger. hela hus urblåsta. tömda. isblå. isgrön. färg. bortfallen puts. hans bakhuvud i handen i den tidiga morgonen. i det långsamma gryningsljuset. the phantoms of europe.
Silkeberg tar stora risker med denna läsarovänliga teknik, man kan gå alldeles vilse i ordlabyrinterna eller tröttna och ge upp.
Almadhoun är en palestinsk poet, född i Damaskus 1979 numera boende i Stockholm. Han har flera diktsamlingar bakom sig. Dikterna i Till Damaskus har han och Silkeberg översatt från arabiska via engelska.
Almadhouns texter är lättillgängliga, fyllda av metaforer, ofta sorgset ironiska, speglande invandrardiktarens dilemma och dåliga samvete när han i den svenska tryggheten skildrar kriget i hemlandet. Hans Damaskus är en kvinna:
Hon är gammal som en fossil och jag är ny som historiens slut; jag griper tag i hennes klänning som ett barn, hon griper tag om mitt hjärta som en kvinna och vi begär dikten tillsammans, jag är drömmaren som jagar poesin, hon är realistenn som sätter barn till världen utan att bry sig om dem… denna stad har aldrig klippt av navelsträngen som förbinder henne med döden, hon vässar kniven varje kväll, förväntansfull inför den stundande massakern.
Almadhouns och Silkebergs Till Damaskus är ett myllrande rikt samtidsdokument som bjuder läsaren på många möjligheter och utmaningar. Den visar två skilda diktartemperament, liksom skiftande och experimenterande tekniker att skapa dikt. Det är en unik skapelse, bitvis otillgänglig och förbryllande, bitvis öppen och inbjudande. Som en storstad.