Mycket vill ha mer

I 50 års tid har författaren Lars Ardelius givit ut böcker på Norstedts förlag. I senaste numret av tidskriften Svensk Bokhandel (15/2008) redogör han för hur litet det anses vara värt i förlagsledningens ögon. Det är en på samma gång beklämmande och tragikomisk läsning, som också säger något om kulturklimatet av i dag. Ardelius berättar om ett förlag där utgivningsbesluten i allt större grad hamnat i marknadsavdelningens knä. Noveller går inte att sälja, menar man, och därför får Ardelius helt oväntat kalla handen när han lämnar in en novellsamling. Inte för att den på något sätt är dålig, den är bara inte gångbar på marknaden. Andra manus hamnar i evighetslånga utgivningsköer. Den säljande litteraturen - Thomas Bodström-deckare och Pär Nuders memoarer och annat höglitterärt - måste gå före. Ett outtalat men givet faktum. Strindberg
Det handlar dock inte bara om krassa utgivningsbeslut, förlaget har enligt Ardelius även börjat fingra mer än tidigare i det rent konstnärliga. Till exempel ombeds Ardelius - närmast av kommersiella skäl, tycks det - att skriva om ett manus, en historisk roman, från grunden och mejsla fram en tydlig huvudperson i stället för att låta hela persongalleriet framträda: "Jag blev sedan, på ett sätt som förde tankarna till Strindbergs Drömspel, en lång stund undervisad i hur en historisk roman bör se ut, och det på det mest oprofessionella sätt."Att Ardelius inte är någon förbittrad rättshaverist står klart när man lägger örat mot fler röster som vistats i förlagskorridoren. Svante Weyler, tidigare förlagschef på Norstedts, skriver i Expressen (26/9) bland annat om ägaren KF:s hårdföra krav på vinst under hans tid vid förlaget (och naturligtvis förhåller det sig på samma sätt nu). Man krävde 35 miljoner kronor i årlig vinst och ville rätta utgivningen därefter. Tvål, kattmat och böcker - vara som vara?Goda kålsupare
Nu är i och för sig de stora förlagen nästan alla lika goda kålsupare, men Norstedts har en viss svårslagen girighet över sig. Det räknas och räknas. Så kan till exempel den som slår upp de två just utgivna Ibsen-volymerna - hans samlade dramatik i kritikerrosad översättning av Klas Östergren - få syn på något märkligt på försättsbladet. Stora, missprydande företagsloggor från bland annat Statoil och Telenor, sponsorer av utgivningen. Reklam i böcker, alltså. Det var bara en tidsfråga.Och när Norstedts kanske mest begåvade förläggare, Stephen Farren-Lee, nyligen lämnade skutan för en konkurrent valde man att ersätta honom med - förlagets tidigare marknadschef. Ett tydligare bevis för att Ardelius kritik är väl underbyggd går knappast att hitta.