När TSOOL med sin förra fullängdare erövrade såväl Liseberg som CBGB:s- publiken blev jag ärligt talat riktigt orolig. Dum som jag nu med facit i hand inser att jag var, trodde jag att det skulle rubba den själva grundbulten i det som en gång var Union Carbide Productions, och i dag är TSOOL. Nämligen förmågan att kombinera jag-skiter-i-allt-rock-attityden med att faktiskt göra extremt coola låtar. <BR>Där band som Mando Diao framstår lika sanningsenliga som Thorsten Flinck med en explorer i innerfickan, så fortsätter riktiga rockstjärnor som Ebbot och hans mannar att backa upp det käften slänger ut sig. <BR>De tre första spåren på Origin vol 1 är den bästa inledningen på ett rockalbum sedan Göteborgarnas egen Behind The Music. Låtar som Transcendental Suicide, Bigtime och Believe i found är fyraminutare som borde få alla andra band i världen att genast boka in ett två veckorspass i replokalen. TSOOL lyckas på Origin vol 1 att plocka det bästa ur lika delar Union Carbide, Guns ?n? Roses och Oasis. Och slå in alltihopa i en skräddarsydd TSOOL-kostym anno 2004 års snitt. <BR>Origin vol 1 är så nära en femkurirare (mästerverk) en platta kan komma. Utan låtar som Midnight Children och Heading For A Breakdown, som bara är bra, men inte riktigt håller det Sport-Expressen en gång i tiden kallade Hysén-klass (sex getingar) hade det blivit det också. Men för den här gången nöjer jag mig med 4,9 stycken. Eller om ni så vill, ett enda könshår från mästerverk.
